Katja och Harri Piiroinen föredrar hundar som har en stark viltinstinkt redan som unga. På bilden Ruttu, fem före brukschampion. Drivande hundar tränas som valpar. Det kräver hundratals timmar i skogen och nerver av stål.
Katja och Harri Piiroinen föredrar hundar som har en stark viltinstinkt redan som unga. På bilden Ruttu, fem före brukschampion. Drivande hundar tränas som valpar. Det kräver hundratals timmar i skogen och nerver av stål.

Liten men naggande god

Från Norra Karelen går budet, i landskapet finns rikets bästa drevrar. Harjakt med en duktig drever är en upplevelse. Trots att hon är liten på jorden är Arosuon Ellu en naggande god drivande hund.

Arosuon Ellu, regerande finsk mästare i harjakt med drever, sätter iväg efter haren.Arosuon Ellu, regerande finsk mästare i harjakt med drever, sätter iväg efter haren.

Någonting har hon nog hittat, konstaterar Harri Piiroinen.

Den buktande linjen på skärmen går rätt igenom en ung grandunge på kartan. Vädret är ovanligt varmt, för varmt för jakt. Vid harjakt borde man frysa, så att man får göra upp eld.

Just då bryts morgontystnaden av ett skarpt skall. Ett andra, ett tredje, ett fjärde. De korta gläfsningarna blir till långa skall på olika frekvenser. Ljudet ekar genom morgonluften, linjen på skärmen slutar bukta. Haren är uppe. Hunden på Garmin-skärmen rör sig snabbare. Ovanför ikonen syns namnet Ellu.

Vi är i Libelits, Norra Karelen, där de stora vildmarkerna börjar. Jag har blivit inbjuden att delta i harjakt hos Katja och Harri Piiroinen. Familjen Piiroinens kennel Tulisydämen har hela fem drevrar. Flockens stjärna är Arosuon Ellu, regerande finsk mästare i harjakt med drever.

Ellu är en riktig drivande hund. Hon fick Jösse på benen på en kvart. En drever spårar noggrant, driver lugnt och hetsar inte drevdjuret. Med en finsk stövare är passet som en centerback som bryter långa passningar i fotboll. Med en drever går man med i drevet. Man får många möjligheter att komma till skott, då haren far omkring på ett litet område.

– Ellu är en bra och ihärdig spårare. Harbeståndet är inte särskilt stort här, så hundarna får lära sig att arbeta, konstaterar Katja Piiroinen och plockar samtidigt fram en kamera ur väskan.

Katja ”skjuter” ofta endast med kamera. Annars kan det bli brist på träningsharar till och med här i vildmarken i Libelits.

Men nu är det slut på pratet, för Ellu närmar sig. Just då skuttar haren fram alldeles vid Katjas fötter. Jag sneglar på harpalten ur ögonvrån, men vågar inte vända på huvudet ifall rörelsen skrämmer iväg den. Haren kan konsten att överraska passet.

I lugn och ro skuttar ungharen vidare och försvinner över en kulle. Harri märker haren först när Ellu flyger förbi oss och luften fylls av oväsen. Harri föll offer för den moderna tekniken, han hade blicken fäst på skärmen.

– Det här blir ett jobbigt drev. Ungharen gömmer sig och rör sig på ett väldigt litet område. Det här skulle vara en bra träningshare för en ung hund, konstaterar Harri.

Ellus drev går längre bort från oss.

Den traditionella harjakten hotad?

Finland har på några årtionden blivit älg- och fågeljägarnas land. Ännu på 1980-talet fick en stor del av våra unga jägare öva upp sig genom att jaga hare. På passet lärde man sig att använda hagelgevär på ett tryggt sätt och när det blev tillräckligt kallt lärde man sig göra upp eld. Men framför allt fick man under harjakten höra erfarna jägares historier om bra hundar samt lära sig hur viltet rör sig och lever.

Harjakt med en drivande hund är ytterst spännande. När drevet närmar sig flyter adrenalinet fritt och känslostormen pågår i bästa fall i flera timmar. Detsamma kan knappast sägas om någon annan form av jakt. Som grädde på moset är säsongen dessutom lång: den pågår fram till slutet av februari.

Trots det går det inte bra för harjakten. I mitten av 1980-talet registrerades mer än 5 000 finska stövare årligen. På landet var stövaren en lika vanlig syn vid husknuten som luftvärmepumpen är idag. Harjakten var en nationalgren i lika hög grad som skidningen. Byns hundar kände man igen på skallet och utseendet. Det där är ju Pietikäinens Jali. I fjol registrerades bara 1 400 finska stövare.

Men vi slutar beklaga oss och fokuserar igen på jakten. Ellus hare fortsatte längs vägen ungefär en halv kilometer och är nu på väg tillbaka. Dags att plocka fram vapnen. Bilden av harsteken finns redan på näthinnan.

Snart skuttar den fram över samma kulle. Ellus skall närmar sig. Det här är alltid lika spännande, alla sinnen är skärpta som eggen på en samisk kniv. Sedan tystnar Ellu.

– Haren skuttade av vägen och gömmer sig säkert i diket. Typiskt för en unghare, viskar Harri.

I väntan på rådjurslicens

I Finland används drevern närmast vid harjakt. Det blir också allt mer populärt att driva rovdjur. Många drevrar har specialiserat sig särskilt på mårdhund. I Sverige, Norge och på Åland används drevern framför allt till att driva rådjur.

I Finland är det mankhöjden på 28 cm som begränsar användningen av drevrar vid rådjursjakt. I dreverkretsar upplevs det här nästan som justitiemord och en konstgjord begränsning. I och med den nya jaktlagen är möjligheten att använda drever till att driva rådjur och hjort också i Finland nu närmare än någonsin.

– Jag tror att det skulle öka dreverns popularitet särskilt i de södra delarna av landet, säger Katja.

Familjen Piiroinen och Ellu reser i november till Telemark i Norge för att delta i den traditionella landskampen för drevrar. Nu är det Norges tur att stå värd för landskampen mellan Sveriges, Norges och Finlands bästa drevrar. Man får ta seden dit man kommer, och i Norge får man också driva rådjur. Det kan få ödesdigra följder för Ellu.

– Ellu driver inte rådjur. Det är betydligt lättare att driva rådjur, och därför brukar drevrar som endast driver hare sällan klara sig bra i landskampen, berättar Katja.

Men Norge intresserar också av andra orsaker än landskampen. Familjen Piiroinens kennel Tulisydämen har funderat på att skaffa en lämplig hanhund från fjordarnas land för att betäcka kennelns egna tikar.

Katja oroar sig över att det börjar vara brist på nya pojkvänner för tikarna i hemlandet. Nytt blod behövs verkligen.

Haren. Den här gången får årets unghare stå på tillväxt.
Haren. Den här gången får årets unghare stå på tillväxt.
Lägereld, korv och harjakt. En helig treenighet.Lägereld, korv och harjakt. En helig treenighet.

Dags att göra upp eld

Vi besluter oss för att låta ungharen växa till sig. Ellu kommer snällt när hon blir kallad. Hunden får hoppa in i bilen och vi kör vidare. På vägen får vi syn på fem ståtliga tjädrar. Vi beundrar dem en stund och fortsätter sedan färden.

– Det här är ett bra ställe, här i kurvan hoppar de över vägen, tipsar Harri och släpper ut Ellu i terrängen.

Hunden försvinner in i skogen. Den svarta linjen på Garmin-skärmen försvinner allt längre bort från oss.

Sedan väcker Ellu med några skall. En kvart och haren är igen uppe. Stora leenden sprider sig i allas ansikten. Den här musiken tröttnar man aldrig på.

Det är dags att göra upp eld.

Video

Video