En hund ska tveklöst börja söka även om förhållandena är besvärliga.
En hund ska tveklöst börja söka även om förhållandena är besvärliga.

ABC för en bra drivande hund

En drivande hund som söker noggrant och över stora områden är jägarens bästa vän. En bra sökhund ska börja sin träning redan som valp.

Novembermorgonen ljusnar långsamt vid kanten av ett kalhygge, som om det är tveksamt om det lönar sig för bara några timmars dagsljus. Trots den gråa morgonen skymtar en raskt viftande svans i ett enbusksnår invid hygget.

Svansen i fråga sitter på en litet grånande stövarherre, som börjar närma sig slutet av en hares nattspår. Redan hörs några väckskall, som en varning om att drevdjuret kanske snart går upp. I sitt stilla sinne förbannar hunden säkert haren som ligger någonstans och trycker.

”Kan inte den där palten gå upp redan, så jag får driva den och slipper tvinna på här i buskarna. Kanske husse till och med står redo med geväret där borta vid vägkorsningen, så att mina stackars gamla ben inte behöver trava omkring hela dagen efter samma hare.

Husse kunde ju faktiskt lämna den där brasan och hjälpa mig att knalla runt här i buskaget. Men han bara klagar över sina dåliga knän när jag ifrågasätter arbetsfördelningen. Ganska välgödd har han blivit med åren också. Undra på, när han bara sliter på ryggsäcksstolen och äter länkkorv vid brasan. Nåja, nog har jag ju klarat det här på egen hand förr också. Bara han sen sköter sitt jobb med hagelgeväret.

Här någonstans borde haren ligga. Eller borde jag ändå ta en vända tillbaka till matresterna för att kolla. Hoppsan! Där skymtade något i ögonvrån. Där skuttar den ju redan och i min gaggighet gick jag nästan förbi.”

Snart gnuggar den disiga morgonen de sista resterna av nattsömnen ur ögonen. Terrängen fylls av hundens ivriga klangfulla skall, när haren flyr över hygget undan sin fiende som vill sätta tänderna i den luddiga vita svansen.

En bra sökhund söker upp ett spår som leder bort från ett spårfält utan att slösa tid på att reda ut spår som leder fram och tillbaka.En bra sökhund söker upp ett spår som leder bort från ett spårfält utan att slösa tid på att reda ut spår som leder fram och tillbaka.

De tre viktigaste egenskaperna

En drivande hunds sökarbete kulminerar i ett ivrigt upptag, och ljudet av hundens skall ger varje sann stövarentusiast en sprittning av glädje i bröstet. När hunden hörs ta upp viltet griper jägaren på passet ett stadigare tag om hagelgeväret och vid drevprov händer det att pennudden bryts i ivern.

Innan den hittar och tar upp ett drevdjur, ska en drivande hund i alla fall klara en hel massa utmaningar för att få djuret att gå upp. Sökarbetet är en av de tre viktigaste egenskaperna som krävs av en bra drivande hund. De andra två egenskaperna är naturligtvis drevförmågan och en osläcklig jaktiver. En av hörnstenarna i en framgångsrik jakt är också att snabbt få viltet att gå upp.

En drivande hunds sökarbete består av två delar: att söka upp ett nattspår och att ta upp drevdjuret. Hunden ska försöka få upp ett spår och ta upp viltet snabbt och effektivt.

Sökningen och hur den lyckas påverkas av många faktorer utöver hundens egenskaper, såsom viltbeståndet, nattspårets längd, terrängen, väderleksförhållandena och naturligtvis också hur väl hunden kan anpassa sig till de rådande förhållandena. Ofta har turen också ett finger med i spelet. Terrängens omfattning och ägarens preferenser påverkar naturligtvis också vilken sökstil som är lämpligast. Grundprinciperna är ändå alltid desamma.

Ett rent spår från morgonnatten är lätt för hunden att följa.
Ett rent spår från morgonnatten är lätt för hunden att följa.

Sökningens skeden

Det första steget på vägen är alltid att börja söka och få upp ett spår. Den här egenskapen kan kallas kallsök eller sök i tom terräng. Nattspåret kan finnas långt från den plats där hunden släpps, så den måste kunna hitta spåret på egen hand.

Hunden ska söka omsorgsfullt, först i närområdet och sedan allt längre bort, för att hitta spåret. Att söka i en rak linje är inte att rekommendera, utan hunden ska söka igenom hela terrängen, så att den inte missar spåret.

Ibland krävs det både beslutsamhet och jaktiver av en hund för att börja söka och röra sig i terräng utan spår. Exempelvis ett tjockt snötäcke kan göra det mycket svårt att röra sig i terrängen. En bra hund börjar i alla fall alltid söka oberoende av förhållandena och arbetar energiskt utan stöd av människan tills den får upp ett spår. När en hund får mer erfarenhet lär den sig ofta hur den kan spara på krafterna under svåra förhållanden och undvika onödiga rörelser.

Effektivt kallsök är en förutsättning för en lyckad jakt när viltbeståndet är litet och det finns få drevdjur. En hund som är duktig på kallsök får en oanad betydelse också när det på grund av förhållandena inte går att hitta spår i terrängen trots att där finns vilt. En sådan situation kan uppkomma när viltet har rört sig endast på ett mycket litet område, till exempel på grund av kraftigt snöfall.

När hunden väl har fått upp ett spår är följande utmaning att ta upp drevdjuret, vilket inte heller är alldeles enkelt. Nattspåret kan korsa vägar och gårdsplaner, där många andra lukter stör hunden. Spåret kan också vara snötäckt eller ha utplånats av regn och vind, så hunden måste kunna få tag i också svag vittring.

Problem kan dessutom uppstå om drevdjuret ligger och trycker så att hunden går förbi gång på gång utan att det går upp. Då måste hunden kunna söka på ett tillräckligt litet område, så att den inte kommer bort från platsen där viltet ligger när sökningen vidgas.

Starka viltbestånd betyder ofta snabba sökningar, men en oerfaren hund eller en hund som söker mycket omsorgsfullt kan också komma av sig om den stöter på flera nya spår när den följer ett spår. Då blir hunden kvar och söker i området med stark vittring, där mycket vilt har rört sig, i stället för att ta fasta på ett enskilt, svagare spår som leder till den plats där drevdjuret ligger.

En bra sökhund rör sig snabbt framåt, och den använder sitt väderkorn och spårar noggrant, med nosen i marken. Då går den ofta förbi spårfält och andra ”grötiga” områden i rask takt och framskrider långsamt och noggrant bara på besvärliga platser där vittringen är svag. På så sätt kommer hunden så att säga rakt på platsen där viltet trycker i stället för att följa spåren, och sökarbetet på nattspår ger ofta snabbare resultat. En bra sökhund skapar många tillfällen då det är en glädje att ha den som jaktkamrat. Naturligtvis förutsatt att dreven går.

Resultatet av gott arbete.Resultatet av gott arbete.

Träna en bra sökhund

Det är ”lätt” att träna en drivande hund jämfört med många andra jakthundsraser, och att träna sökning utgör inget undantag. Oftast krävs endast att en ung hund får tillräckliga möjligheter att öva och att jägaren har tålamod att låta hunden bekanta sig med sin arbetsplats på egen hand.

Det lönar sig att börja träna tidigt genom att ta med sig valpen på korta turer i skogen, så att den får bekanta sig med sin framtida arbetsplats genom lek. När valpen börjar visa intresse för annat än kottar och käppar ska man börja göra turer till områden där det sannolikt finns spår av drevdjur.

Nu gäller det att slå sig ner på en stubbe eller en ryggsäcksstol och låta valpen undersöka terrängen på egen hand. När den inte längre är intresserad av platsen kan man gå vidare och upprepa samma procedur. Så småningom flyttar man på sig allt mer sällan och väntar i stället på att hunden själv börjar söka över ett allt större område.

När man har kommit så långt att hunden faktiskt spårar vilt är det bara att vänta och hoppas på det bästa. Man får absolut inte låta hunden lämna spåret, utan alltid ta den med tillbaka till den plats där den lämnade det. Då lär sig hunden att viltet nog finns i slutet av spåret om den bara söker ihärdigt.

Om man vill ha en effektiv och självständig sökhund, avstår man till slut helt från att själv gå med ut i skogen och släpper hunden direkt från bilen. I det här skedet är de bästa verktygen tålamod, torr ved och en rejäl matsäck. Hunden lär sig nog att ge sig ut och arbeta på egen hand, när den märker att den där jägaren inte ser ut att vara till någon nytta.

Vill man ha en sökhund som söker i närheten av jägaren och går att styra, fortsätter man i stället att gå med hunden ut i skogen och flyttar på sig litet varje gång hunden tar kontakt. En sådan sökhund är lämplig exempelvis när jaktområdena är små eller annars splittrade. Hunden kan styras till att söka i de områden där man vill jaga.