En gåsflock tar sikte på bulvaner i ett snöigt landskap.
En gåsflock tar sikte på bulvaner i ett snöigt landskap.

Island är jägarnas land

Islands karga natur och närheten till havet gör landet till ett intressant jaktland. Arterna som jagas är exotiska för finländska jägare.

Island är en karg men vacker vulkanisk ö mitt i Nordatlanten. Terrängen på Island är en blandning av enorma lavafält, vulkaner, glaciärer, låglänta havsstränder, klara älvar och mäktiga fjordar.

På Island förändras landskapet nästan lika snabbt som vädret slår om: klart solsken förvandlas till stormbyar som förstör sikten bokstavligen på några minuter. Trots att Island är ett litet land finns här landskap som skiljer sig rejält från varandra. De ändlösa fjordarna och de branta uddarna som hänger över havet i nordväst utgör en stark kontrast till de vidsträckta åker- och betesmarkerna och de svarta lavastränderna vid sydkusten.

Luftströmmarna från havet gör klimatet fuktigt och milt. Vintrarna är regniga och sommartid stannar temperaturen långt under gränsen för värmebölja. Eftersom ön ligger mitt i en ocean är vinden en faktor som styr det mesta, men också på Island är det vindstilla ibland. Islänningarna brukar skämta om att vinden mojnar en liten stund när den vänder. På Island finns inte längre några naturliga skogar och floran består i stället av ris och dvärgbjörkar, men på olika håll i landet finns det flera mindre planterade skogsområden.

En hund är oumbärlig när man jagar vid strömmande vatten, där fällda fåglar snabbt driver iväg. I bakgrunden skymtar glaciären Eyjafjallajökull.En hund är oumbärlig när man jagar vid strömmande vatten, där fällda fåglar snabbt driver iväg. I bakgrunden skymtar glaciären Eyjafjallajökull.

Jaktkulturen på Island

Island koloniserades första gången i mitten av 800-talet av norska vikingar, och jakt och fiske var mycket viktiga för deras överlevnad. Den relativt stora andelen jägare av hela befolkningen visar att jakten fortfarande är viktig för islänningarna. Det finns rätt få viltarter jämfört med andra länder i Europa, särskilt i fråga om landlevande däggdjur, och därför är fåglar det vanligaste jaktbytet. Fågelbestånden på Island är utan motstycke och förutsättningarna är utmärkta särskilt för sjöfågeljakt.

Jaktföreningsverksamheten på Island är mycket begränsad jämfört med föreningskulturen i Finland. Största delen av jägarna hör inte till någon jaktförening, utan jagar antingen ensamma eller i små grupper tillsammans med kamrater.

I de centrala delarna av Island finns stora statsägda områden, där alla isländska medborgare som har löst jaktkort har rätt att jaga. Jägare från utlandet har inte rätt att jaga annat vilt än ren på de statsägda markerna, så utländska gäster måste jaga på privat mark tillsammans med en isländsk medborgare.

På Island går rätten att jaga hand i hand med markägande precis som i Finland, och många jägare eller jaktlag arrenderar jaktmarker av markägarna.

Den som vill jaga på Island behöver ett lokalt jaktkort och tillstånd att inneha vapen. Dessa kan lösas hos den lokala polisen mot ett finländskt jaktkort och innehavstillstånd. Licensavgifterna uppgår till cirka 60 euro. För att importera sitt eget jaktvapen måste man ansöka om importtillstånd för jaktvapen från polismyndigheterna. Man behöver inget EU-skjutvapenpass. Den lokala jaktföretagaren ordnar ofta sina gästers licensärenden innan de anländer.

En ståtlig sarv har fällts på en fjällsluttning.
En ståtlig sarv har fällts på en fjällsluttning.

Jakt på vildren

Renen importerades till Island från Norge i slutet av 1700-talet. Ursprungligen var syftet att idka renskötsel som i Norge, men islänningarna var inte intresserade och renarna kom ut i naturen. Numera finns det ett bestånd av vildren i östra och södra Island som omfattar cirka 4 500 djur.

Årligen beviljas drygt tusen jaktlicenser för vildren och renjakten är populär bland de lokala jägarna. Alla jägare som har jaktkort kan ansöka om jaktlicens för vildren på statsägd mark, inklusive utländska jägare. Antalet sökande är cirka 4 000 årligen.

I ansökan ska man på förhand besluta inom vilket av nio olika områden man önskar jaga och om man planerar att fälla en sarv eller en vaja. Vajor med kalv och kalvar är fredade och får inte jagas över huvud taget. Efter att ansökningstiden gått ut lottas de licenser som beviljats ut bland de sökande och den som vinner en licens betalar en fällningsavgift på cirka 900 euro.

Varje jägare måste anlita en officiell jaktguide, som känner till området och fattar beslut om vilket djur som får fällas. Man måste också klara ett isländskt skjutprov före jakten. Vildrenjakt är tillåten på Island under perioden 15 juli–15 september. Fram till den 10 augusti får man jaga endast sarvar.

I samband med jakten på fjällripa har också en annan jägare blivit byte. Fjällrävar föds antingen ljusa eller mörka och pälsens färg varierar bara en aning enligt årstiden.I samband med jakten på fjällripa har också en annan jägare blivit byte. Fjällrävar föds antingen ljusa eller mörka och pälsens färg varierar bara en aning enligt årstiden.

Små rovdjur

Fjällräven var det enda landlevande däggdjur som levde på Island när de första kolonisatörerna anlände till landet. Den påträffas nästan överallt på Island, men de största populationerna finns i fjordtrakterna i nordvästra Island. Fjällräven har alltid jagats på Island: ursprungligen för sin varma päls, men numera av viltvårdsskäl samt för att skydda får, höns och annan boskap. Fjällräven är en duktig jägare och på Island äter den huvudsakligen fåglar och fågelägg.

Rävjägaryrket är ett av Islands äldsta och det existerar fortfarande. Staten anställer rävjägare på olika håll på i landet för att hålla fjällrävsbeståndet under kontroll. Jakten består till största delen av vakjakt antingen vid lyor eller åtel, men fjällrävar fälls också som bifångst i samband med annan jakt. Fjällräven får jagas året om.

I mitten av 1900-talet, när pälsar fortfarande var populära, började man föda upp mink också på Island. Dagens stabila minkbestånd härstammar från individer som lyckats rymma från pälsgårdarna. Mink påträffas runt om i landet, särskilt i närheten av vattendrag. De orsakar stor skada för fåglar och fiskodlingar. Det är tillåtet att jaga mink året om och precis som i fråga om fjällräven anställer staten jägare för att hålla efter minkbeståndet, särskilt i områden där minken utgör ett problem. Mink fångas huvudsakligen med fälla eller sax, men också med hjälp av hundar.

En älv som mynnar ut i den här tjärnen håller den isfri även vid sträng kyla, vilket lockar till sig änder på en kvällsflygtur.
En älv som mynnar ut i den här tjärnen håller den isfri även vid sträng kyla, vilket lockar till sig änder på en kvällsflygtur.

Säljakt och sjöfågeljakt

Havet har alltid varit islänningarnas primära källa till inkomst och näring, och sjöfågeljakten har långa anor på Island. Det har också lett till att sjöfågeljakt på Island inte betraktas som jakt, utan mer som anskaffning av föda.

De arter som jagas mest är grisslor, tobisgrissla, tordmule, alfågel och lunnefågel. Ejderbestånden är stora på Island, men ejder är starkt skyddad på grund av sitt dun. Täcken och kuddar tillverkade av ejderdun är mycket uppskattade och konsumenter runt om i världen betalar bra för produkterna.

Jaktsäsongen för sjöfågel pågår från den 10 september till slutet av april och sjöfågel finns vid den isländska kusten året om. Lunnefågeln utgör ett undantag. Jaktsäsongen för lunnefågeln är mycket kort men intensiv: den pågår bara några veckor i slutet av april. Lunnefåglarna tillbringar vintern långt ute till havs och anländer till Islands kuster för att häcka i april. Man uppskattar att cirka 6–8 miljoner lunnefåglar häckar på Island. Jakten på sjöfågel sker huvudsakligen från båtar. Man styr båten intill en fågelflock som har gjort en dykning och väntar tills de kommer tillbaka upp till ytan.

Säljakt har sedan länge varit en mycket viktig jaktform på Island på grund av köttet och huden från jaktbytet. Numera jagas säl i liten omfattning och endast av en liten grupp jägare. Säljakten sker från båt eller från stranden, och sälarna skjuts på strandklippor eller stenblock i närheten av stränderna.

Kring Island förekommer i huvudsak knubbsäl och gråsäl. Man uppskattar att det finns sammanlagt cirka en miljon individer av de två arterna. Laxfiske är mycket populärt på Island och det händer att sälar simmar upp i laxälvar eller in i älvmynningarna och ställer till stor skada i laxbestånden. Man försöker fälla sälar som förirrat sig upp i älvar snabbt. Säljakt är tillåten året om.

Vadarbyxor är absolut nödvändiga när man korsar älvar och till god hjälp för en jägare utan hund.
Vadarbyxor är absolut nödvändiga när man korsar älvar och till god hjälp för en jägare utan hund.

Jakt på fjällripa

Islänningarna säger att det inte blir jul om det inte finns fjällripa på julbordet. Jakten på fjällripa har långa anor på Island och fjällripan är den överlägset mest populära viltarten bland lokala jägare. Jakten sker på bergen och fjällsluttningarna, där fjällripan påträffas under slutet av hösten.

Jaktsäsongen på fjällripa pågår från slutet av oktober till slutet november, och det är tillåtet att jaga endast under veckosluten. Säsongen är mycket kort, cirka 12 dagar, och säsongens längd varierar årligen beroende på beståndets storlek.

Största delen av jägarna jagar fjällripa på egen hand eller i en kort kedja som finkammar steniga fält och sluttningar där riporna trivs. Stående hundar används endast i liten utsträckning på grund av att det är svårt att dressera en hund då säsongen är så kort och splittrad.

Höga älvbrinkar och blåsigt väder underlättar när man försöker komma inom skotthåll.
Höga älvbrinkar och blåsigt väder underlättar när man försöker komma inom skotthåll.

And- och gåsjakt

And- och gåsbestånden på Island är stora och här kan entusiastiska sjöfågeljägare få uppleva jakt under oöverträffliga förhållanden. Bland simänderna jagas mest gräsand, kricka och bläsand, som förekommer i hela landet. Gåsarter som får jagas på Island är grågås, spetsbergsgås och vitkindad gås, som flyttar via Island på vägen från Grönland.

Grågåsen förekommer vid kusten i hela landet och den jagas med bulvaner på sädesfält och i närheten av vattendrag. Gåsbestånden på Island mår utmärkt. Man uppskattar att det finns 120 000 grågäss och mer än 200 000 spetsbergsgäss. Under flyttningstiden kan jaktbytet bli omfattande i södra och sydvästra Island, eftersom gässen samlas i de här områdena innan de korsar Atlanten.

Spetsbergsgåsen häckar vid sjöar och tjärnar i högländerna i inlandet, och äter de bär som växer i området. Jakten på spetsbergsgås påminner mycket om jakten på den finländska sädgåsen: den kräver skicklighet och tålamod, och ibland också litet tur. Gåsjakten inleds den 20 augusti och andjakten den 1 september, och de pågår till mitten av mars.