I norra Sverige kan de korta vinterdagarna överraska också en ihärdig jägare på ett oförglömligt sätt.
I norra Sverige kan de korta vinterdagarna överraska också en ihärdig jägare på ett oförglömligt sätt.

Toppjakt vintertid kräver god kondition

Toppjakt är en traditionell jaktform vid jakt på skogsfåglar. Toppjakt bedrivs vintertid när snön har kommit, då orrar och tjädrar har börjat leta föda i träden. Den viktigaste utrustningen är ett träffsäkert kulvapen, bra skidor och rätt inställning.

Toppjakt är vinterjakt på tjäder- och orrtuppar med gevär. I Sverige är jaktformen som bäst tack vare den långa jaktsäsongen på skogsfåglar. I största delen av vårt grannland pågår jakten på tjäder- och orrtuppar ända till slutet av januari, medan jakten på hönorna avslutas redan i mitten av november.

För finländska jägare är det numera lätt att få tillträde till svenska jaktmarker. Förberedelserna för jaktresan underlättas av att man kan lösa ett svenskt jaktkort och fylla i tullens skjutvapendeklaration via internet. Numera kan man också köpa jaktlicenser för statsägd mark på webben. På webben hittar man dessutom försäljningsställen och kontaktinformation för jaktlicenser på andra jaktområden, såsom skogsbolagens mark och samfälld skog.

I vårt västra grannland är landskapen där man kan bedriva toppjakt i sig en upplevelse när föret är lämpligt.
I vårt västra grannland är landskapen där man kan bedriva toppjakt i sig en upplevelse när föret är lämpligt.

Toppjakt möjlig också i Finland – med vissa begränsningar

Toppjakt vintertid har varit förbjuden i Finland i flera decennier. Om väderleksförhållandena tillåter kan emellertid en typ av toppjakt vara möjlig redan i oktober, medan höstens jaktsäsong ännu pågår.

Enligt jord- och skogsbruksministeriets beslut från i fjol är det numera också möjligt att bedriva toppjakt på orrtuppar i en del av Finland under två veckor i januari. Ett separat beslut fattas årligen om toppjakten i januari och för att jakten ska tillåtas måste orrbeståndet vara tillräckligt starkt enligt vilttriangelinventeringarna året innan. Tjäder får man tills vidare inte skjuta vintertid i Finland ens när fågelbeståndet är starkt.

En syn som ristas in i en toppjägares själ. I samma topp kan man ibland hitta flera tjädrar.
En syn som ristas in i en toppjägares själ. I samma topp kan man ibland hitta flera tjädrar.

Upplevelserik jakt

Toppjakten är en upplevelse på många nivåer. Bara att skida i den snötäckta vinternaturen med sitt vapen på ryggen på jakt efter byte är ett äventyr för många. För att få sitt byte krävs att man är på rätt plats vid rätt tidpunkt och kan ta vara på de tillfällen som erbjuds. Ibland kan man få ett fåtal chanser på en hel vecka, andra gånger får man lika många på en eftermiddag.

Toppjakt ger också mångsidig motion. För att ta sig fram i meterdjup pudersnö krävs skidor som bär bra och god kondition. En normalstor jägare kan behöva skidor som är 250 cm långa eller mer. Stavarnas trissor måste också vara tillräckligt stora.

En toppjägare i Sverige har tjäder- och orrtuppar i siktet.En toppjägare i Sverige har tjäder- och orrtuppar i siktet.

Kikare och snödräkt

Viktiga element i toppjakten är att skida i lugn takt, stanna, titta med kikare, spana och lyssna. Det lönar sig att faktiskt använda sin kikare och omsorgsfullt studera alla träd skilt för sig. Man tittar med kikare från en skyddad plats, alltså inne i skogen, innan man beger sig ut i en glänta.

Snödräkt och annan vit utrustning hör till vid toppjakt. Det är bäst att inte dra ner mössan alltför djup över öronen: ibland kan hörseln vara överraskande användbar för att lokalisera flyende fåglar. Annan nyttig basutrustning är till exempel en pannlampa för hemfärden i mörker samt naturligtvis alltid också karta och kompass.

På rätt plats vid rätt tidpunkt

Hönsfåglarnas näringsanvändning avgör i regel var fåglarna befinner sig vintertid. Tjädern äter i praktiken endast tallbarr under vintern, som den betar i ett utvalt betesträd. Resten av tiden tillbringar den i en snögrop, ofta rätt nära sitt betesträd. Orren äter i första hand i björkar, i olika stora flockar.

Vid tjäderjakt letar man alltså efter betestallar, som kännetecknas av att toppen kan vara alldeles tovig. Vid foten av ett betesträd hittar man normalt nedfallna tallbarr och naturligtvis också spillning. Tallar i grandominerad skog är absolut värda en närmare titt, likaså träden kring tallmyrar.

Föret en viktig faktor

Det bästa föret för toppjakt är vindstilla, klart och kallt före. Inte heller vackert solsken tycks avskräcka fåglarna, utan de flyger gärna upp i topparna också då. I praktiken lönar det sig att utnyttja den korta ljusa tiden på dygnet i december–januari i sin helhet. Om man önskar fälla en tjäder lönar det sig att hålla till nära spelplatserna särskilt under de sista ljusa stunderna på eftermiddagen.

Dåligt före är blåsig snöyra, när fåglarna håller sig undan helt och hållet. Då betar tjädern inne i skogen i en trädtopp eller lägre ner i träden, där det är svårare att få syn på den med kikaren.

När bytet siktats

När man har siktat en betande orre eller tjäder med kikare eller med blotta ögat, börjar man smyga fram för att komma inom skotthåll. Man försöker utnyttja terrängen och träden som skydd när man närmar sig.

Det är en utmaning att närma sig en flock orrar som betar i träden, eftersom flera par ögon i flocken kan få syn på en rörelse. Även en tjäder som betar håller ett öga på sin omgivning och är redo att flyga iväg.

Som vapen används gevär för småvilt eller med universell kaliber. Normalt skjuter man liggande med kikarsikte och stöder vapnet mot ryggsäcken eller motsvarande stadigt stöd. Innan man skjuter är det viktig att kontrollera att terrängen bortom målet är säker, eftersom en kula som skjuts snett uppåt kan fortsätta i flera kilometer också efter att den gått igenom en fågel.

Det lönar sig att ställa in geväret på lämpligt avstånd på 150–170 m. En avståndsmätare hör till kategorin modern teknisk tilläggsutrustning som är till nytta vid toppjakt. Trots spänningen när man har siktat bytet är det viktigt att lugna sig och göra ett ordentligt stöd för vapnet.

De ihärdiga får sin belöning

Normalt kan man inte skjuta flera individer i samma flock av orrar, eftersom flocken flyger upp och försvinner mot horisonten när det första skottet ekar. När man skjuter måste man lägga på minnet i vilket träd fågeln satt och hålla ögonen öppna efter tecken på en träff. Om skottet träffade hittar man fågeln i snön under trädet.

Om man inte hittar fågeln omedelbart ska man leta under trädet efter eventuella tecknen på en träff: dun, fjädrar eller blod. Man måste ihärdigt följa spåren och hela tiden hålla ett öga på snön. Om man har fått in en dålig träff kan man ibland hitta fågeln flera hundra meter bort under snön. I den här jaktformen är det verkligen trägen som vinner, tidvis på ett alldeles oförglömligt sätt.