Tero Savolainen är van att ta i och gräva ordentligt.
Tero Savolainen är van att ta i och gräva ordentligt.

Brödrapar jagar små rovdjur

Spade, avlivningsvapen och järnspett är absolut nödvändiga verktyg vid jakt på mårdhund.

För grytjakt behövs också en lämplig hund, tillägger Markku och Tero Savolainen och syftar på sina strävhåriga foxterrier. Bröderna Savolainen är erfarna smårovdjursjägare. De började jaga mårdhund för tolv år sedan och denna jaktsäsong sätter Tero, 27, nytt rekord i fråga om fällda mårdhundar: mer än 250 individer.

– Just nu ligger jag på 220 och säsongen fortsätter hela februari, förklarade Tero i början av månaden. Storebror Markku, 33, har fällt drygt hundra mårdhundar.

I mars, när vädret blir varmare, är mårdhundens päls i dåligt skick och det lönar sig inte längre att jaga den.

Tero Savolainen har hittat hunden med hjälp av en grytpejl. Ville Kuronen, Heli Niemi och Juho Rautiainen är redo med spadarna.Tero Savolainen har hittat hunden med hjälp av en grytpejl. Ville Kuronen, Heli Niemi och Juho Rautiainen är redo med spadarna.

Gömställen under lador

Mårdhundsjakten började i slutet av november. Bröderna har jagat varje veckoslut och i december gjorde de en veckas jaktresa. De är uppvuxna i Vilvainen i Loimaa, där Tero fortfarande är bosatt. Markku har också stannat i regionen, närmare bestämt i Haveri i Pöytyä.

Kring Loimaa finns många gamla lador och byggnader för mårdhundar att gömma sig under.

– Byggnadernas ägare är glada över att vi och våra hundar håller efter mårdhundarna. Om vi blir tvungna att ta upp golvplankor ser vi till att återställa allting omsorgsfullt när vi är klara. Det hör till god jaktsed. Utan ägarens tillstånd går vi ingenstans.

Först låter vi en hund gå in under ladan. Om den får vittring på en mårdhund börjar letandet. När hunden ger skall hittar vi rätt plats med hjälp av en grytpejl. Sen är det dags att öppna golvet och när vi är klara sätter vi golvplankorna tillbaka på sin plats.

Tero Savolainen och Ville Kuronen flyttar en stor sten, så att grävandet kan fortsätta.Tero Savolainen och Ville Kuronen flyttar en stor sten, så att grävandet kan fortsätta.

Gryt en utmaning

Det finns också många gryt i skogarna kring Loimaa, och bröderna Savolainen känner till de flesta. Nya gryt dyker ändå upp varje år. Gryten är markerade med prickar i brödernas mobiltelefoner.

– Grytjakt är svårare och kräver mer fysiskt arbete. Ibland har vi fått gräva nästan fyra meter innan vi hittat öppningen till grytet.

Grytjakt är inte lämpligt för otåliga jägare, eftersom det normalt tar timmar att fälla bytet. Hunden spåras med hjälp av en grytpejl och jägarna lyssnar efter dess skall innan de börjar gräva.

– Lördag kväll, tjugo grader kallt och grytpejlen visar fyra meter. Bara att greppa spaden och sätta igång, berättar Markku om sin jobbigaste grytjakt någonsin.

När man ger sig av för att jaga mårdhund på morgonen vet man aldrig hur länge man blir borta. Det är bäst att alltid packa pannlampa och matsäck. I trakten kring Loimaa finns många lador, på andra håll finns stora gryt. Bröderna känner till dessa tack vare jaktkamrater som är bosatta runt om i Finland.

– Vi jagar tillsammans med killar i Nyland, Karislojo, Bjärnå, Tammela och så långt norrut som Rovaniemi, berättar bröderna.

Tero Savolainen har hittat öppningen till grytet på två meters djup.Tero Savolainen har hittat öppningen till grytet på två meters djup.

Jakt på små rovdjur allt mer populär

Jakten på små rovdjur, såväl mårdhund som grävling och räv, har ökat och det finns ingen risk för att den här typen av jakt förgubbas. Jakt på små rovdjur innebär hårt fysiskt arbete: här behövs ingen som bara sitter på pass, som vid älg- eller hjortjakt.

Det Markku gillar bäst med mårdhundsjakt är att jaga med sin hund. Hunden i fråga är en strävhårig foxterrier vid namn Humu. Hunden får jobba hårt vid grytjakt och det kan dessutom vara farligt.

– Lyckligtvis har vi inte haft några problem. En gång fick jag gräva i 20 timmar för att få ut en annan hund ur ett klippgryt, berättar Markku.

För att gräva djupt behövs två typer av spade.För att gräva djupt behövs två typer av spade.

Jaktvårdsarbete som bäst

Bröderna Savolainen jagar mårdhund i drygt tre månader: från slutet av november till mitten av mars. Då är pälsen tillräckligt bra. När det blir varmare på vården blir pälsen sämre. Mårdhundsskinn saltas i cirka en vecka innan de läggs i en tunna. Modifur i Kurikka köper mårdhundsskinn.

– Här lönar det sig inte att räkna timmar eller körkilometrar. Mårdhundsjakten är inte ekonomiskt lönsam, utan det handlar om viktigt jaktvårdsarbete. Mårdhunden är ett främmande rovdjur som sprider sjukdomar och förstör bon.

Mårdhunden förökar sig snabbt, eftersom en hona får 6–10 ungar. Brunsttiden infaller i mars och i maj–juni föder mårdhunden en stor kull. Man får jaga mårdhund hela året med undantag av perioden 1 maj–31 juli, när det inte är tillåtet att jaga honor med ungar.

Ville Kuronen letar efter hunden med hjälp av en grytpejl.Ville Kuronen letar efter hunden med hjälp av en grytpejl.

Grunderna av pappa

Markku och Tero har fått sitt jaktintresse i arv från pappa Ari, som själv är en entusiastisk jägare.

Markkus och Teros lillebror, 14-årige Tomi, har också tagit jaktkort och fällt sina första harar och hjortar. Mårdhundsjakt har han ännu inte prövat på.

– Nästa år får jag vapenlicens och kan ge mig ut på harjakt på egen hand, säger Tomi.

Pojkarnas 17-åriga syster Jenna har också jaktkort, men hon gillar inte att gå upp tidigt på morgonen, när det är dags att ge sig ut på jakt.

– Det här är en livsstil, inte bara en hobby. Om man inte kommer iväg ut och jaga med hunden får man snabbt ångest, skrattar Markku och Tero.

Under jaktsäsongen är alla veckoslut reserverade för jakt och inga onödiga aktiviteter planeras.

– Vi har ledigt i maj, juni och juli, när vi inte jagar, förklarar Tero.

Bröderna jagar nämligen inte endast mårdhund, utan också ringduva, and och älg.

– Jaktsäsongen börjar den 10 augusti med ringduvejakt och slutar med bäverjakt i Jockas i april, berättar bröderna.

Tero, Markku och Tomi Savolainen samt Kelmi, Humu och Jetro är ivriga och vana jägare.Tero, Markku och Tomi Savolainen samt Kelmi, Humu och Jetro är ivriga och vana jägare.

Lyckad samjakt

I slutet av november ordnade Markku Savolainen från Pöytyä och Ville Kuronen från Uleåborg ett tredagars jaktevenemang med jakt på små rovdjur för strävhåriga foxterrier i trakten kring Loimaa.

– Evenemanget var avsett som ett tillfälle att träna hundarna och gav samtidigt hundägarna en möjlighet att bilda nätverk. Den första så här stora jakten var mycket lyckad. Nästa höst kanske vi fortsätter, säger Markku Savolainen.

– Den strävhåriga foxterriern var tidigare en mycket populär grythund, men har blivit bortglömd bland de många raserna. Vi vill öka rasens popularitet, eftersom den är en utmärkt grythund.

Ett tjugotal entusiaster från hela landet – somliga ända från Torneå – deltog i samjakten med sina foxterrier.

Markku Savolainen är känd som en erfaren mårdhundsjägare. Ville Kuronen är ordförande för avelskommittén vid föreningen Suomen Kettuterrierit och ledamot i styrelsen.

Deltagarna delades upp i två grupper: Markku Savolainen var handledare för den ena gruppen och Tero Savolainen för den andra. De fick hjälp av lokala guider som kände till gryten i trakten. Vädret var vackert men inte särskilt gynnsamt för jakt. Det var trevligt att vandra runt i det varma höstvädret, men mårdhundarna hade ännu inte sökt sig in i sina bon eller tagit skydd under byggnader. Trots det blev bytet femton mårdhundar och sju grävlingar. Alla hundar fick dessutom vara med om att jaga på riktigt.