Dog & Hunting Team Genzo placerade sig som två i tävlingen med sitt byte på 27 mårdhundar. Artikelförfattaren fick äran att gå ett veckoslut med laget, tack till laget för det.
Dog & Hunting Team Genzo placerade sig som två i tävlingen med sitt byte på 27 mårdhundar. Artikelförfattaren fick äran att gå ett veckoslut med laget, tack till laget för det.

Lagtävling i smårovdjursjakt Neste–Häijää

Naturvårdsarbete dygnet runt

I de västra delarna av Birkaland, i trakterna av Sastamala och Nokia ordnades i februari en lagtävling i smårovdjursjakt. Fångstmängden var omfattande på kort tid: upp till 102 små rovdäggdjur. Evenemanget visade att det också i södra Finland är möjligt att ordna ett veckoslut med intensiv jakt som kräver stora fångstområden, om bara entusiasmen och viljan räcker till.

Förebilden för lagtävlingen i smårovdjursjakt var ett motsvarande evenemang i Suomussalmi, av FM-rang, som rönte stor uppskattning. I lagtävlingen i smårovdjursjakt Neste–Häijää tävlade 15-mannalag mot varandra. Målet var att under ett veckoslut försöka fånga in så många små rovdjur som möjligt. Antalet hundar var inte begränsat, men antalet deltagande lag begränsades av antalet jaktområden och terrängguider.

Sakari Paunila är mannen bakom tävlingen. Lagens och terrängguidernas instruktioner delas ut.Sakari Paunila är mannen bakom tävlingen. Lagens och terrängguidernas instruktioner delas ut.

Huvudrollen innehades av grythundar

En smårovdjursjakt har olika karaktär beroende på område och viltarter: exempelvis i FM-tävlingarna i Suomussalmi är jakten på räv med en drivande hund i huvudrollen, och i den behövs ibland också grythundar. Ett viktigt delområde i FM-tävlingen är också aktiv jakt av mård.

Bland hundarna i Neste–Häijää-tävlingarna spelade grythundarna huvudrollen och det viktigaste bytesdjuret var den främmande rovdjursarten mårdhund. Upp till 94 mårdhundar fångades in. Lagen gick systematiskt igenom redan kända gryt och platser under lador, men mårdhundarna spårades också aktivt i blockfält och under stenar.

Silverlagets ledare Mika Karjalainen i sin stiliga laguniform.Silverlagets ledare Mika Karjalainen i sin stiliga laguniform.

Nattskiftet effektivt

Lejonparten av bytet fångades in under den mörka tiden. Tävlingstidpunkten hade valts så att den inträffade under fullmåne, vilket gjorde det möjligt att ligga på lur vid åtel och att bedriva lockjakt. Åtelbytena nådde emellertid inte tillnärmelsevis samma nivå som grytjakten, även om man såg goda insatser vid åtlarna. Ett exempel på detta var ett byte på en räv och två mårdhundar i samma situation vid en åtel. Insatsen gjordes med enkelskottsgevär, dessutom på ett rätt aktningsvärt skjutavstånd. Tävlingsjuryn uppmärksammade tävlaren med ett hedersomnämnande vid prisutdelningen.

En garanti för effektivitet under nattskiftet var den aktiva fångsten av mårdhundar vid markytan. Det tunna nyfallna snötäcket gynnade jägarna och hjälpte dem att urskilja de färska spåren. Flera lag använde drivande raser, såsom finsk stövare och rysk stövare, och satte dem på de färska spåren i skymningen. Mårdhundarna lyssnade emellertid knappast till ståndskall i tävlingen, utan hundarna drev främst bytet under jorden, där rovdjuren fångades in med hjälp av grythundar.

De ivrigaste lagen satte efter rovdjuren i terrängen dygnet runt, hela veckoslutet nästan utan en blund. Tävlingen som började fredag kväll klockan nio avslutades söndag eftermiddag klockan 14. Någon slagfärdig person förutspådde redan att prisutdelningsceremonin som ordnas inomhus i värmen efter vakandet och den krävande fysiska tävlingen kan börja påminna om en pilktävling.

Norrbottenspetsen Koivunevan Irish Cream eller Vilu spårade upp tävlingens sista mårdhund för Team Genzo i grytet, där bytet togs upp till markytan med hjälp av en grythund.Norrbottenspetsen Koivunevan Irish Cream eller Vilu spårade upp tävlingens sista mårdhund för Team Genzo i grytet, där bytet togs upp till markytan med hjälp av en grythund.

Terrängguiderna toppenviktiga

I tävlingen jagades små rovdjur på jaktföreningarnas arrendemarker. Som man kan föreställa sig krävde de lapptäcksliknande områdena i södra Finland en god lokalkännedom och exakt kunskap om jaktområdenas gränser. Av alldeles central betydelse var terrängguiderna, som i praktiken alltid består av representanter för jaktföreningarna. Det fanns tre guider för varje lag och de fick delta i jakten jämlikt med de övriga i laget.

Terrängguiderna har en krävande uppgift i en lagtävling i jakt på små rovdjur. De ska gå med sitt lag och leda jakten till rätta platser utan att titta på klockan. De ska känna till viltstigar, gryt och platser under lador. Olika slags fångstmedel, vapen och redskap från spadar vidare blir oundvikligen bekanta också för en guide under veckoslutet. Terrängguidernas engagemang i sin uppgift förtjänar ett lyft på hatten – med deras insats antingen stiger laget eller faller.

Resultatet av naturvårdsarbetet. Det totala bytet i tävlingen bildade en ståtlig viltparad.Resultatet av naturvårdsarbetet. Det totala bytet i tävlingen bildade en ståtlig viltparad.

Jaktföreningarna i nyckelställning

Tävlingen genomfördes på jaktföreningarnas villkor. Sammanlagt fem jaktföreningar överlät sin mark under tävlingen. Ett lag åt gången opererade alltid på en jaktförenings områden. Föreningarnas storlek varierade stort: den minsta föreningen disponerade ett område på 3 000 hektar och den största upp till 30 000 hektar.

Bytet var inte i direkt proportion till jaktområdets storlek: exempelvis fick laget Dog & Hunting Team Genzo, som blev tvåa, sina 27 mårdhundar på 3 000 hektar, jaktföreningen Totin Erä ry:s områden intill Nokia stad. De stora mängderna bytesdjur stärker förhandsuppfattningen om tätheten av små rovdjur i den omedelbara närheten av bosättningscentrum. Tätortsområden där det är svårt att jaga fungerar som rovdjursreservat och producerar kontinuerligt nya rovdjursstammar i närmiljön. Även om man hade en kontinuerlig rovdjurskontroll i de omgivande områdena skulle man inte kunna ingripa i själva problemet och de små rovdjuren tenderar att bli ett alltmer permanent problem.

Tottijärven Eräs terrängguide Kimmo Alakoski visar spåren av två mårdhundar. Spårning är möjlig i tävlingen på grund av den nyfallna snön. Den här gången lyckades man inte fånga paret på bilden.Tottijärven Eräs terrängguide Kimmo Alakoski visar spåren av två mårdhundar. Spårning är möjlig i tävlingen på grund av den nyfallna snön. Den här gången lyckades man inte fånga paret på bilden.

Fackmannalag

Intensivjakt av små rovdjur förenar jägare över gränserna. De aktivaste jaktlagen känner varandra och kör kors och tvärs genom Finland för att utföra sitt oegennyttiga naturvårdsarbete på egen bekostnad. Deltagarna i Neste–Häijää kom från hela Finland, några till och med från Lappland.

Iögonenfallande under tävlingens gång var den goda gemenskapsandan, engagemanget och den höga arbetsmoralen. När det gäller och hunden är under marken tittar man inte på klockan. Inte heller aktar man sig för att bli smutsig när man gräver ner sig under marken. När bytet är ovan jord återställer man på professionellt vis de underjordiska gångarna och bygger föredömligt lock på groparna, även om följande objekt redan glimmar i sinnet.

Mikael Harjus tyska jaktterrier Moixa Chili visar med sina gester att invånarna i grytet är hemma.Mikael Harjus tyska jaktterrier Moixa Chili visar med sina gester att invånarna i grytet är hemma.

Fortsättning utlovas

En central figur bakom tävlingsarrangemangen är Sakari Paunila från jaktföreningen Suoniemen metsästysseura. Han hade tillsammans med Mika Honkiniemi och några andra aktiva planerat, organiserat och bland annat samlat ett stort antal samarbetspartner som stödde evenemanget med produktpris.

Paunila är en slags personifiering av modernt aktivt naturvårdsarbete och har trots sin unga ålder i flera år främjat jakten på små rovdjur och viltvården på ett stort område, också utanför den egna jaktföreningens marker.

Under prisutdelningen efter tävlingen kunde man gemensamt konstatera att det utomordentligt lyckade evenemanget kommer att få en fortsättning nästa år. Ett mål för evenemanget var också att få konceptet med lagtävling i jakt på små rovdjur att sprida sig till resten av Finland. Det här målet kan på basis av responsen också uppnås, för många människor har redan visat intresse och tagit kontakt. Vi lyfter på hatten för de aktiva arbetsmyrorna!

I tävlingen gick man också djupare under ytan.I tävlingen gick man också djupare under ytan.
De drivande hundarna hade en viktig roll i ytjakten på mårdhund.De drivande hundarna hade en viktig roll i ytjakten på mårdhund.

RESULTAT:

Plats

Lag

Område

Mårdhund

Räv

Grävling

Kråkfåglar

Byespoäng

1

Karhukopla

Oriniemi

27

1

2

 

290

2

Dog&HuntingTeam Genzo

Totin Erä

27

 

 

 

270

3

Kyrkösjärven Pärske

Suoniemen MS

20

1

 

 

210

4

Muukalaislegioona

Hämeenkyrön Koillinen MS

10

2

2

1

131

5

Team Mäyrä

Hämeenkyrön Lopen MY

10

 

 

 

100

 

 

 

94

4

4

1

 

Poängsättning:

Mårdhund, mink, räv 10 poäng

Mård 20 poäng

Grävling 5 poäng

Kråka och skata 1 poäng

Lagtävlingar i smårovdjursjakt med i föreningsverksamheten?

Lagtävlingar i smårovdjursjakt är nu ett bevisat utmärkt sätt att ordentligt minska på beståndet av små rovdjur på föreningens område. I många jaktföreningar är det svårt att uppnå motsvarande jakteffekt med den nuvarande åldersstrukturen bland medlemmarna.

Man kan ordna en jakttävling med Neste–Häijää-tävlingen som exempel också i södra Finland, där smårovdjurstätheten är störst. Det viktiga i arrangemangen är att få tillgång till en tillräcklig mängd jaktmarker, i praktiken genom att få med några grannföreningar. Redan fem mindre jaktföreningars marker räcker till för en motsvarande tävling. Två- till tretusen hektar räcker bra till som tävlingsområde för ett lag. I södra Finland finns det också stora jaktföreningar med upp till 30 000 hektar, och där ryms flera lag på på samma förenings område.

Det är mycket viktigt att få kunniga terrängguider att binda sig för ett veckoslut av intensiv, men ytterst belönande jaktansträngning. Tre terrängguider per 15-mannalag verkar vara ett tillräckligt antal, men det skadar inte med flera. Terrängguiderna kan vid behov fördelas på dags- och nattskiften för att orka bättre. Dessutom behövs det visserligen några ivriga fixare som organiserar evenemanget i praktiken.

Jag utmanar nu jaktföreningarna runt om i Finland att följa Neste–Häijää-tävlingens exempel och ställa till med ett lagtävlingsevenemang med smårovdjursjakt på sitt eget område. Samarbetet mellan föreningarna når en ny nivå med tävlingen och man har garanterat konkreta resultat att vänta. Nästa fråga lyder: vem eller vilka är först att ta emot naturvårdsutmaningen?