Olli Palokangas är nöjd med att vara medlem i jaktföreningens direktion.
Olli Palokangas är nöjd med att vara medlem i jaktföreningens direktion.

Ungdomar måste få tillfälle att delta

Olli Palokangas drar sitt strå till föreningens stack vid sidan om sin jakthobby. Han anser att öppenhet och likvärdighet är viktigt om man vill ha unga jägare med i verksamheten.

Olli Palokangas är en entusiastisk ung jägare från Tervola i Lappland. Sextonåriga Palokangas studerar i Rovaniemi, men till veckosluten åker han alltid hem för att jaga. Olli berättar att han mest jagar hare, älg och räv. Han har en ung finsk stövare som han tränar för harjakt. På räv- och älgjakt går han med jaktkamraternas hundar.

Ollis intresse för jakt väcktes av föräldrarna och jaktmarkerna tar vid nästan utanför hemmets dörr. Han blev också medlem i en förening utan några problem, eftersom han kom från samma ort. Numera jagar han mest med kamraterna på både föreningens och statens marker, men ibland går han också på jakt med familjen.

Det som skiljer Olli från många jämnåriga jägare är att han är aktiv inom föreningen. Trots sin ringa ålder har han varit med om mycket. Han har deltagit i talkoarbete, ordnat Tjäderläger och sitter numera med i direktionen.

I Tervola tas ungdomarna i beaktande

I Olli Palokangas förening Tervolan Eränkävijät har man tagit ungdomarna i beaktande.

– Det viktigaste är att de unga betraktas som likvärdiga medlemmar i föreningen, säger Palokangas.

Föreningen har en egen ungdomskommitté, vars idéer och önskemål faktiskt blir hörda. Föreningen ordnar också lägerverksamhet och andra ungdomsevenemang.

Olli berättar att föreningen har ett tiotal aktiva unga.

Själv gick han med i föreningsverksamheten helt av eget intresse. Är det möjligt att föreningens goda inställning till ungdomar spelade en viss roll? Olli erbjöds också en plats i direktionen.

– Hittills har det varit helt trevligt, berättar han.

– Jag har fått träffa nya människor och det har varit kul att delta i föreningens verksamhet.

När studierna är slutförda har Palokangas för avsikt att återvända till hemorten. Det är alltså möjligt att delta i föreningens verksamhet också i framtiden.

Palokangas tror att det kunde löna sig för ungdomar att vara aktiva i verksamheten. Då ger de genast en bättre bild av sig själv och får tillfälle att vara med och påverka verksamheten. Hans främsta råd till jaktföreningarna är däremot att ungdomarna inte behöver särbehandlas, men att likvärdighet är desto viktigare.

– Ungdomarna borde tas i beaktande precis som de övriga medlemmarna i föreningen.

Ungdomars åsikter och metoder skiljer sig ibland från föreningarnas praxis och Palokangas sammanfattar att man aldrig ska börja med att säga nej, så där kan vi inte göra.

– Nya metoder kan vara precis lika bra, eller till och med bättre, betonar han.

För att väcka intresse borde föreningarna kunna ge ungdomarna en bra bild av sig själva. Det fungerar alltså på samma sätt både från föreningen till de unga och från de unga till föreningen.