En ung tysk jaktterrier. Bild: Henna Rouhiainen
En ung tysk jaktterrier. Bild: Henna Rouhiainen

Tysk jaktterrier blir grythund

I fjol fick Digi-Jakt en ny artikelserie som handlar om valpskolning för olika jakthundsraser. Syftet med serien är att ge läsarna information om de olika raserna och råd för nya hundförare. I årets första nummer av Digi-Jakt är stjärnan i artikelserien den tyska jaktterriern, som är modig och har stark jaktinstinkt.

Vilostund under jaktdagen för den tyska jaktterriern Muru. Bild: Kaisa Huttunen

Vilostund under jaktdagen för den tyska jaktterriern Muru. Bild: Kaisa Huttunen

Den tyska jaktterrierns historia sträcker sig tillbaka till Tyskland under tiden efter första världskriget, där en grupp entusiastiska jägare ville ta fram en hundras avsedd endast för jakt. Som avelsmaterial använde de flera engelska terrierraser. Målet var att producera en tuff, orädd och kampvillig jakthund som kunde arbeta både på och under marken.

De första tyska jaktterrierna kom till Finland i mitten av 1970-talet. Här används den tyska jaktterriern huvudsakligen som grythund, trots att den också är en duktig stötande hund vid jakt på hjortdjur och hare samt en utmärkt apporterande hund i vatten och på land.

I grytet lokaliserar hunden bytet och försöker stoppa det genom att skälla eller ta tag i det. Genom att lokalisera hunden med hjälp av en grytpejl kan jägaren gräva på rätt ställe för att hitta hunden och bytet. Hunden kan också driva ut djuret ur grytet så att jägarna på passet kan skjuta det.

En tysk jaktterrier är en relativt liten, kompakt och välproportionerad jakthund. Bild: Henna Rouhiainen

En tysk jaktterrier är en relativt liten, kompakt och välproportionerad jakthund. Bild: Henna Rouhiainen

I Finland framför allt grythund

Joija Tikkanen (Pormestarin kennel) är matte till två tyska jaktterrier. Hon skaffade ursprungligen sin första terrier för jakt på små rovdjur.

– Den egentliga orsaken till valet av rasen var att mårdhundsstammen ökade. Min man och jag tänkte dessutom att vi klarar oss med en hund, eftersom en tysk jaktterrier är så mångsidig. Det är visserligen sant, men trots det har vi numera utöver våra två terrier också fyra hundar av andra raser i vårt hushåll. Och ett par nya terrier har vi tänkt behålla från nästa kull, skrattar Tikkanen.

Utöver grytjakt använder Tikkanen sina terrier för jakt på sjöfågel och vildsvin.

– Vi har inte behövt skaffa några retrievrar, eftersom våra terrier är så duktiga på att apportera i vatten. En liten hund är praktisk vid andjakt, för det är lätt att få upp den ur vattnet och ner i båten. Vid vildsvinsjakterna har våra terrier arbetat tillsammans med våra västsibiriska lajkor.

Trots att en tysk jaktterrier kan arbeta som både ställande och stötande hund, skaffas rasen i Finland framför allt som för grytjakt.

– Jag använder mina terrier huvudsakligen vid grytjakt, eftersom jag har andra jakthundar för andra uppgifter. Nu och då har jag också använt terrierna som stötande hundar vid jakt på hjortdjur och hare, om väderleksförhållandena varit helt omöjliga till exempel för taxen, berättar Matti Penttinen (Korpinaavan kennel).

Penttinen har sysslat med grytjakt i cirka femton år med ett jaktlag och i drygt fem år med sina egna hundar. Sin första tyska jaktterrier skaffade han för cirka fyra år sedan. För närvarande har han tre vuxna och en sex månader gammal terrier samt sex valpar som är födda i februari.

Joija Tikkanens Muru och Maisa väntar i båten på att få ge sig ut på jakt efter små rovdjur. Bild: Ari Lehtimäki

Joija Tikkanens Muru och Maisa väntar i båten på att få ge sig ut på jakt efter små rovdjur. Bild: Ari Lehtimäki

Samarbetsförmågan förbättras genom att göra saker tillsammans

Grundläggande lydnad och hanterbarhet gör livet och jakten i praktiken avsevärt lättare. Tyska jaktterrier är egensinniga hundar som gärna vill styra och ställa i hemmet, om man inte från första början gör klart för dem vem som är flockens ledare.

Intensiteten och ihärdigheten är bra egenskaper under marken, men uppe på marken måste samarbetet med människorna fungera. Ingen vill väl ha en grythund som man måste ta på sig svetshandskar för att kunna hantera.

De viktigaste kommandona med tanke på hundens säkerhet är plats, hit och loss. Med konsekvent skolning får man de hetsiga terrierna att stanna på plats på kommando.

– Jag känner folk som använder tyska jaktterrier till exempel till att jaga duva och kråka. Då måste hunden kunna vänta tills hundföraren ger den lov att hämta fågeln, berättar Tikkanen.

Tyska jaktterrier har stark jaktinstinkt och vill inte gärna lämna sin arbetsplats innan arbetet är slutfört. Därför är det svårt att lära dem komma på kommando i praktiska jaktsituationer. Livet är emellertid lättare med en hund som kommer på inkallning åtminstone när man inte är ute på jakt.

Penttinen har tränat inkallning med alla sina hundar från första början. En av hans tre fullvuxna tyska jaktterrier är ett riktigt underverk som kommer på inkallning till och med upp ur ett gryt. Tack vare den här egenskapen kan hunden användas också där man inte kommer åt bytet genom att gräva.

Man kan börja träna riktigt små valpar att släppa sitt byte, alltså lyda kommandot loss, genom att använda deras leksaker och bollar. Tyska jaktterrier har en benägenhet till resursaggression, det vill säga de försvarar gärna såväl leksaker som mat, sovplatser och ibland sina människor.

– Hos oss får ingen av hundarna morra åt en människa. Vi tränar valparna att släppa bytet genom att nu och då ta ifrån dem ett ben och sedan genast ge det tillbaka till hunden. Då lär de sig att de kan lita på människan. Om en hund trots skolningen hetsar upp sig till exempel över ett ben, är det bättre att inte ge den några ben, råder Penttinen.

Med en hund som kan släppa bytet blir också jaktsituationer lättare, när till och med främmande människor kan ta bytet från hunden.

Hundens och ägarens samarbetsförmåga förbättras genom att göra så mycket som möjligt tillsammans med valpen.

– Genom att göra saker tillsammans stärker man bandet mellan ägare och hund, så att den inte jagar endast till sig själv utan också till sin husse. Exempelvis min egen hanhund verkar kunna läsa mina tankar. Den kan befinna sig vilt skällande under marken med bytet, men när den hör att jag börjar gräva vet den att jag är på väg mot den. Då sätter den allt på spel och håller kvar bytet, berättar Penttinen.

Matti Penttinen betonar samarbetet mellan hund och ägare. Bild: Henna Rouhiainen

Matti Penttinen betonar samarbetet mellan hund och ägare. Bild: Henna Rouhiainen

Hunden måste vara mogen

Grytarbetet finns i en tysk jaktterriers gener och kan egentligen inte läras in. Man kan emellertid vänja valpar vid trånga och mörka platser. Om de kryper in under en hylla eller soffa där hemma ska man inte hjälpa dem ut, utan låta dem backa ut därifrån på egen hand. I hemmet kan man bygga olika typer av träningsrör just för valpar.

När man rör sig i skogen vänjer sig valpen vid viltets vittring. Valpen kan också få bekanta sig med tomma platser under lador eller obebodda grunda gryt. De första kontakterna med vilt sker antingen på marken eller i konstgjorda gryt innan hunden fyllt ett år.

– Jakt på marken är bra träning. De första gångerna får en ung hund följa med en mer erfaren hund ut i skogen. Det är lättare att arbeta på marken än under den och hunden lär sig arbeta med viltet på ett lämpligt avstånd, berättar Tikkanen.

I konstgjorda gryt får hunden först bekanta sig med en räv i bur. Om hunden reagerar på räven med ett modigt skall, kan man släppa in den i rörsystemet. Man får aldrig tvinga in en valp i ett rör, om den inte är mogen för det.

– Motivera alltid valpen att arbeta med beröm och uppmuntran. Trots att träning med konstgjorda gryt inte motsvarar jakt i praktiken får man i alla fall se hur just hunden i fråga arbetar samt om den är mogen för riktiga gryt, fortsätter Tikkanen.

Det är svårt att ge en exakt åldersrekommendation för när en hund kan släppas ner i gryt. Tidpunkten påverkas av hundens mognad. Trots att en sex månader gammal hund redan kan ha stark jaktinstinkt har den inte nödvändigtvis nått tillräckligt långt i sin utveckling för att arbeta i gryt.

Om en valp får stryk av till exempel en mårdhund, kan den ta ett steg tillbaka i utvecklingen eller i värsta fall vägra att gå ner i ett gryt igen.

– Själv undviker jag att släppa ner hundar i gryt innan de fyllt ett år. Jag förstår naturligtvis att ägaren blir ivrig om en sex månader gammal valp börjar visa tecken på att vilja jaga. I synnerhet om man inte har några andra hundar vill man gärna börja använda hunden så fort den verkar redo. Följderna kan emellertid vara oåterkalleliga om en oerfaren valp stöter ihop med till exempel en grävling i grytet, varnar Penttinen.

De första naturliga lyorna borde vara platser under lador eller lätta och grunda gryt. Först när hunden blivit äldre och mer erfaren kan man släppa ner den i större och djupare naturliga boplatser. En hund ska vara mycket erfaren för att få arbeta med klippgryt.

– Det lönar sig att börja med mårdhund. Mårdhunden är lättare att jaga än räv och grävling, som ger igen hårdare. Om en mårdhund får in några små träffar på en hund lär sig hunden att vara försiktigare nästa gång. Erfarenhet gör hunden allt skickligare på att arbeta med vilt. Då kan man också låta den försöka med svårare platser och arbeta med vilt som kräver större skicklighet, råder Tikkanen.

Om en ung hund är alltför intresserad av sitt första byte ska man inte låta hunden skaka bytet alltför länge, utan man gömmer djurkroppen relativt snabbt. Det kan vara svårt för en ivrig hund att avstå från sitt första byte både fysiskt och psykiskt.

– En del hundar är inte det minsta intresserade av bytet och det intresset ska man inte heller börja förstärka. Ibland kan det vara klokare att inte alls visa upp bytet för hunden, så att den i stället ger sig in i boet efter ett nytt djur, resonerar Penttinen.

Platser under lador och ödehus är utmärkta arbetsplatser i synnerhet för unga hundar. Bild: Henna Rouhiainen

Platser under lador och ödehus är utmärkta arbetsplatser i synnerhet för unga hundar. Bild: Henna Rouhiainen

Vilken valp passar mig?

Bland tyska jaktterrier finns inga separata utställnings- och brukslinjer, utan alla hundar är jakthundar. Hundarna ska inte hållas endast som sällskapshundar. Rasen är lämplig för barnfamiljer bara hunden får lära sig grundläggande lydnad från första början.

– Själv har jag aldrig råkat stöta på en argsint tysk jaktterrier. Till största delen fungerar hundarna utmärkt också på jakt tillsammans med främmande människor. Vi har små barn hemma och hundarna kommer bra överens med dem. Där hemma är de riktiga mjukisar. Hårdheten syns först när vi är ute på jakt, berättar Tikkanen.

Små barn finns också i Penttinens hushåll. Han skulle däremot inte sälja en tysk jaktterrier som första hund till en familj.

– Ägaren behöver vara mycket målmedveten för att klara valpskolningen för tyska jaktterrier, precis som för taxar. Om man inte klarar av att sätta gränser för de här hundarna kan de bli riktiga problemindivider.

Det är också viktigt att titta på pälsen när man skaffar en tysk jaktterrier. I samma kull kan det finnas strävhåriga, sträva långhåriga eller korthåriga individer.

– Sträv päls skyddar hundens ansikte bäst, medan långhåriga hundar är svårast att tvätta, berättar Tikkanen.

I gryten finns många olika typer av parasiter, så hundarna ska alltid tvättas efter en jakttur.

Bekanta hundägare eller rasföreningen Suomen Saksanmetsästysterrierit ry kan hjälpa med valet av valp. Representanter för föreningen känner ofta till föräldrarna till de valpar som är till salu.

– I allmänhet skaffar man ju tyska jaktterrier som grythundar, men somliga vill använda sin hund mer mångsidigt. Föreningen kan ge råd angående om föräldrarna har använts som stötande eller apporterande hundar eller hur de klarat arbetet i gryt, råder Tikkanen.

Penttinen uppmuntrar alla som drömmer om en tysk jaktterrier att kontakta ett jaktlag som sysslar med grytjakt och hänga med för att se hur jakten går till.

– Vid gryten får man bekanta sig med olika hundraser och se deras styrkor i arbetet. Det ger mer än en diskussion per telefon eller inlägg på internet.

Utöver att jaga kan man också ställa upp med sin tyska jaktterrier i jaktprov och hundutställningar. Båda ger värdefull information med tanke på hundens avel.

– Allt man sysslar med tillsammans med sin hund när det inte är jaktsäsong ger hunden stimulans och stärker bandet mellan ägare och hund. Hunden blir inte förstörd fastän du väljer att träna hunddans med den, skrattar Penttinen.

Mer information om rasen (på finska):

http://www.saksanmetsastysterrierit.org/

Även en rar tysk jaktterrier kräver konsekvent och målmedveten skolning. Bild: Henna RouhiainenÄven en rar tysk jaktterrier kräver konsekvent och målmedveten skolning. Bild: Henna Rouhiainen