Ett viltsnår på bara några kvadratmeter kan bidra till att förbättra skogens habitatvärde exempelvis med tanke på hönsfåglarna. Jukka Jylhä vill bevara sina skogar levande och varierande.
Ett viltsnår på bara några kvadratmeter kan bidra till att förbättra skogens habitatvärde exempelvis med tanke på hönsfåglarna. Jukka Jylhä vill bevara sina skogar levande och varierande.

En jagande markägare är den bästa naturvårdaren

Inom skogsvården vill man numera betona också immateriella värden. Vilt trivs i en variationsrik natur.

Viltstammarnas tillstånd och möjligheterna att jaga står i samband med habitatens antal och kvalitet. I Finland skulle det kunna finnas mycket mera vilt än för närvarande, om man fäste större uppmärksamhet vid habitatfrågorna inom jord- och skogsbruket.

Nästan hälften av vårt lands privatägda skogsareal tillhör jägare och deras familjer, så hur de vill sköta sina skogar och hur de förhåller sig till naturvård är inte helt oväsentligt. En jägare som tar sitt ansvar sköter också om habitaten, eftersom välmående viltbestånd utgör grunden för användningen av förnybara naturresurser.

Myren Teerineva är en restaurerad myr på privat mark.Myren Teerineva är en restaurerad myr på privat mark.

Viltvänlig skogsvård intresserar

Undersökningar visar att markägarna utöver de ekonomiska målen allt oftare vill satsa mera också på immateriella värden i skötseln av sina skogar. Särskilt intresset för vilt- och naturorienterad skogsvård har ökat i rask takt.

Ägarnas nya värden och mål har beaktats också i lagstiftningen, eftersom exempelvis regleringen av skogarnas skötsel och användning har upphävts genom ändringar i skogslagen. Mängder av fotarbete och upplysning krävs emellertid fortfarande för att ändra på den ålderdomliga verksamhetskultur som styr skogsvården, så att skogsägarna vågar kräva – och aktörerna inom sektorn mer aktivt erbjuda – alternativ till de traditionella metoderna.

Det är ändå inte omöjligt att åstadkomma en förändring, eftersom vilt- och naturorienterad skogsvård i hög grad handlar om finjustering av de nuvarande skogsvårdsmetoderna och användning av metoder som är lämpliga för ett visst objekt. Markägare som jagar har nu ett utmärkt tillfälle att föregå med gott exempel så att det blir allt vanligare med viltvänlig skogsvård.

En av de mest aktiva förespråkarna för viltvänlig skogsvård är Jukka Jylhä från Kuivasjärvi i Parkano, som livnär sig på skogsbruk och boskapsskötsel och är känd som jägare. Jylhä har redan länge skött skogarna på sin gård med vilt- och naturorienterade metoder.

Den viltorienterade skogsvården syns bäst i skogsbruket genom att man har försökt låta skogarna vara blandskog och bevara trädbeståndets skiktning. Bland annat har kontinuitetsskogsbruk utnyttjats på flera sätt.

– På mark med naturlig återväxt skulle det vara rent ut sagt dumt att inte utnyttja de möjligheter som den nya generationen av träd erbjuder för att utveckla skogen, konstaterar Jylhä.

Det är också allmänt känt att skogshönsfåglar föredrar varierande och strukturellt mångformig blandskog.

Enligt Jylhä kan man ofta beakta viltets habitat i de normala skogsbruksåtgärderna utan några avsevärda ekonomiska uppoffringar.

– Ett viktigt mål för mig är att bevara skogarna levande och varierande trots nyttobruket. En liten minskning av skogsbrukets avkastning är lätt att acceptera när tankegången inte styrs enbart av euron utan också av andra värden som skogen producerar, resonerar Jylhä.

Ökad effektivitet genom habitatrestaurering

Jylhä har inte nöjt sig med att beakta endast viltet i skogsbruket, utan myren Teerineva, som till största delen ligger på hans mark, är veterligen regionens första restaurerade myr på privat mark. Finansieringen för naturvårdsrestaurering av den cirka 25 hektar stora lågproduktiva myren, som dikades ut i början av 1980-talet, fick han ur Finlands skogscentrals KEMERA-medel.

Det praktiska arbetet med att avlägsna myrens trädbestånd, som fått fart tack vare dikningen, sköttes av en grupp ivriga jägare från jaktföreningen Susiperän metsästysseura. En aktiv jaktföreningsverksamhet är enligt Jylhä en viktig resurs för naturvården och genom att delta i talkoarbete får också jägare som inte själva äger mark dra sitt strå till stacken.

Men vad inspirerade i tiden Jylhä till att sätta igång restaureringsprojektet på myren?

– Jag ville själv göra en insats för myrnaturen och som belöning får jag ju till lust och leda höra ripans skvattrande på vårkvisten, skrattar Jylhä.

Till Jylhäs planer för den närmaste framtiden hör att låta inrätta en egen våtmark. Syftet med att inrätta våtmarken är att minska belastningen på sjön Kuivasjärvi från dess avrinningsområde. Ett våtmarksområde skulle också vara ett utmärkt habitat för sjöfåglar och vadare.

Jylhä har inte heller för avsikt att vila på sina lagrar i fråga om skogsvården, för han väntar redan ivrigt på att få genomföra den viltorienterade avverkning som har avtalats för kantzonen mellan myren och momarken.

Författaren är viltplanerare vid Finlands viltcentral.

LIFE-projektet Riistametsä (Viltskogen)

Finlands viltcentral och olika projektpartner bereder för närvarande det nationella LIFE-projektet Riistametsä, som främjar bevarandet av skogshönsfåglarnas och skogsgässens habitat.

Om projektet får finansiering ur EU:s LIFE-program behövs än en gång markägarnas och jägarnas aktivitet för att hitta lämpliga objekt och flinka händer för att genomföra det praktiska iståndsättningsarbetet.