Juhani ”Jussi” Kairamo
Tankar om jakt

Amatörornitologer och jägare samarbetar

Som amatörornitolog antas jag ofta vara en motståndare till jakt. Särskilt i medierna målar man ofta upp jägarna och fågelentusiasterna eller naturvårdarna som motsatta ytterligheter. Verkligheten är ändå en annan. Meningsskiljaktigheter finns naturligtvis, men det är viktigt att minnas att det också finns amatörornitologer bland jägarna och jägare bland amatörornitologerna.

Jag uppskattar en god stekt and, eftersom jag sällan serveras den läckerheten, och jag tar tacksamt emot några stycken älgkött som de lokala jägarna överlämnar när de har jagat i det område där mina syskon och jag äger en bit skog. Jakt i sig är för mig en naturlig aktivitet för oss människor. Med tanke på användningen av vilt och jakt anser jag att allt beror på ur vilka perspektiv och enligt vilka principer man jagar.

I min ungdom har jag någon gång deltagit i älgjakter som drevkarl, men jag har aldrig själv jagat. Jag har träffat riktiga vildmarksexperter och jägare med avundsvärda mängder kunskap om naturen. Jägare som jagar med eftertanke och som betraktar jakt som något mer än vapen och bytesdjur. En riktig vildmarksexpert är i mitt tycke en man eller kvinna som anser att själva bytet eller jakt som modefluga är mindre viktigt än att ha kunskap om naturen, erfarenhet och förmåga att förstå när det är bäst att låta bli att fyra av ett skott.

Som fågelentusiast delar jag naturligtvis många andra fågelentusiasters oro med tanke på genomsnittsjägarens förmåga att artbestämma fåglarna. Andfåglar i sin höstskrud kan ju vara svåra att artbestämma under idealiska förhållanden, och desto svårare är det under en jakt i kvällsskymningen. I den nya uppföljningen av hotade fågelarter i Finland, som publicerades i januari, har hälften av vårt lands andfågelarter klassificerats som hotade. Till de viktigaste orsakerna till att andfågelbestånden minskar hör säkert försämringen av habitaten och särskilt övergödningen av vattendragen. Den här negativa utvecklingen av bestånden borde emellertid också beaktas i jakten. Numera är det alltså viktigare än någonsin tidigare att en fågeljägare verkligen kan identifiera den art som ska jagas, och helst låter bli att skjuta hotade arter även om de fortfarande hör till de jaktbara fågelarterna.

Till min glädje kan jag konstatera att några samarbetsprojekt har startats mellan amatörornitologer och jägare i vår förenings verksamhetsområde i Egentliga Tavastland. Ett av de viktigaste exemplen är Kekkilä vattenskyddsvåtmark på myren Sammalistonsuo i Riihimäki. Många olika aktörer, bland annat jägare och amatörornitologer, samarbetar för att utveckla Kekkilä våtmark till ett variationsrikt naturobjekt. De lokala jägarna sköter viktiga uppgifter såsom att minska på mink- och mårdhundsbestånden. Kanske det är dags för ett mer omfattande samarbete?

Juhani ”Jussi” Kairamo

ordförande

Kanta-Hämeen lintutieteellinen yhdistys ry