Telefon ringer utan uppehåll hos Sakari Paunila, som sköter arrangemangen för smårovdjursdagarna.
Telefon ringer utan uppehåll hos Sakari Paunila, som sköter arrangemangen för smårovdjursdagarna.

En hjärtesak att få bort de främmande rovdjuren

Sakari Paunila är en jägare från Nokia som brinner för viltvård. Den aktiva smårovdjursjägaren har nyligen lagt fram ett initiativ med förslag till hur man kan effektivera jakten på främmande rovdjur.

Sakari Paunilas, 34, telefon ringer utan uppehåll. Ivriga smårovdjursjägare ber om vägbeskrivningar till gryt och lador där mårdhundar har observerats. Han får också information om fällda djur. Vi befinner oss på mark som tillhör jaktföreningen Suoniemen Metsästysseura, där man firar sina traditionella smårovdjursdagar.

Till en början ordnades smårovdjursdagarna av Paunila och hans vänner. I år är det jaktföreningen som organiserar evenemanget och erbjuder jägarna korv, drycker och bastubad.

– Evenemanget har vuxit år för år. I fjol hade vi deltagare ända från Idensalmi. Vi har också haft utländska gäster. Idag har vi jägare från bland annat Västra Finland, Mellersta Österbotten och Helsingfors. På programmet står drevjakt, åtel- och lockjakt samt grytjakt. Det kostar inget att delta. Syftet är att få bort så många små rovdjur som möjligt i trakten och uppmuntra gästerna att ordna smårovdjursdagar med sina egna jaktföreningar, berättar Paunila.

Paunilas intresse för jakt väcktes när han som barn fick följa med sin pappa på andjakt. Jägarexamen klarade han som elvaåring. Ett par år senare fick han och en av hans kamrater gå med i Suoniemen Metsästysseura, och sedan dess har de jagat småvilt och lagt ut fällor tillsammans.

Paunila har från första början fört sin egen viltdagbok, där han har antecknat alla fällda djur. Hittills har han fällt flera små rovdjur än sjö- och hönsfåglar, fältharar och skogsharar sammanlagt.

Paunila sysslar också med viltutfodring. Den senaste utfodringsplatsen för änder har inrättats i första hand för att stimulera beståndet. Än har Paunila har inte skjutit en enda fågel vid platsen. Utöver viltvården är också hållbar jakt en fråga som ligger honom varmt om hjärtat.

– Jag förstår mig inte på folk som skjuter en hel skottkärra full av orrar utan att ägna en tanke åt vad det innebär för beståndet, förundrar sig Paunila.

Sakari Paunila ger grytjägarna tips om nya platser.
Sakari Paunila ger grytjägarna tips om nya platser.

Förslag till hur jakten på små rovdjur kan effektiveras

Paunila lade vid årsskiftet fram ett förslag till hur jakten på främmande rovdjur kan effektiveras. Förslaget har skickats till riksdagsledamöter, jord- och skogsbruksministeriet samt andra intressenter, såsom Jägarförbundet, Finlands viltcentral och Finlands naturskyddsförbund. Hittills har åtminstone tre riksdagsledamöter lovat att driva saken på sina håll.

Både bland jägarorganisationerna och i naturskyddskretsar betraktas minskningen av antalet främmande rovdjur som en viktig fråga. Såväl mårdhund som mink förökar sig effektivt och anpassar sig lätt till nya habitat, och orsakar stora skador särskilt på häckfågelbeståndet.

Dessutom sprider de sjukdomar – skabb, trikiner, rabies och echinococcos – till husdjur och även till människor. Exempelvis echinococcos kan spridas till människan via bär och svamp som har infekterats av mårdhundsspillning.

En del av metoderna i Paunilas förslag kan genomföras av jaktsällskapen och jaktvårdsföreningarna.

– Jakten på främmande rovdjur kan effektiveras inom föreningarna genom att ordna den här typen av smårovdjursevenemang och ta bort avgiften för gästkort för smårovdjursjakt. Föreningens medlemmar skulle uppskatta om ett visst antal fällda små rovdjur gav till exempel rabatt på medlemsavgiften, en hjortlicens eller lindring av jaktbegränsningen. Jaktvårdsföreningarna skulle kunna marknadsföra de bidrag som är tillgängliga för jakt på små rovdjur mer effektivt och ordna kurser i smårovdjursjakt, föreslår Paunila.

Paunila rekommenderar också att man tillåter artificiellt ljus.

– Det är allra lättast att jaga mårdhund vid åtel och ovan jord under hösten, som är den mörkaste tiden på året. Användning av ficklampa skulle göra jakten tryggare än för närvarande, även med tanke på djurskyddet. Användningen av en ljuskälla vid vildsvinsjakt torde snart tillåtas. Varför inte också vid smårovdjursjakt? Jag vet att förbudet mot att använda en ljuskälla motiveras med att jägarna skulle kunna använda lamporna till olaglig jakt på till exempel hjort. Jag tror inte på det. Vill man bryta mot lagen kan man lika gärna göra det redan nu, kommenterar Paunila.

Vid vissa gryt jobbades det i flera timmar.
Vid vissa gryt jobbades det i flera timmar.

Skottpengar

Jakten skulle kunna effektiveras också i tätorterna och vid sommarstugornas stränder.

– Det är besvärligt att jaga med fälla i städerna, eftersom man inte får avliva djur genom att skjuta dem. En potentiell lösning är en så kallad rovdjurstelefon, som invånarna kan ringa om de ser mårdhundar eller minkar, varefter certifierade smårovdjursjägare kan fånga djuren med fällor. Jag tycker att även stugägare borde ha möjlighet att fånga små rovdjur med fälla eller sax utan jaktkort.

Utöver de aktiva smårovsdjursjägarna borde också andra jägare uppmuntras till att jaga små rovdjur. Ett sätt att motivera dem är en modell med så kallade skottpengar.

– Vid hjortjakterna under hösten låter jägarna bli att skjuta mårdhundar, då de kanske tycker att gör mer skada än nytta. Mårdhundens päls är värdelös på hösten och ett skott kan skrämma iväg hjortar i närheten av utfodringsplatsen. En skottpeng på till exempel fem euro skulle kanske sänka tröskeln, funderar Paunila.

Skottpengen skulle också kunna motivera unga jägare som behöver fickpengar till att jaga små rovdjur. Paunilas nioårige son avlade nyligen sin jägarexamen och hans ett år yngre dotter har för avsikt att göra det nästa år.

– För ungdomar är smårovdjursjakt ett enkelt sätt att börja med hobbyn. Det är lätt att jaga med fälla och ofta har man också den utrustning som behövs för grytjakt. Jakt är en utmärkt hobby och en bra motvikt till dagens elektroniserade fritidssysselsättningar, skrattar Paunila.

Terrängen snyggades alltid till omsorgsfullt efter jakten.
Terrängen snyggades alltid till omsorgsfullt efter jakten.

Samarbete i stället för avund

Smårovdjursdagarna som ordnades av Suoniemen Metsästysseura var ett lyckat evenemang. Totalt fälldes 20 mårdhundar.

– Den här gången fick vi inga rävar. Den isiga skaren var för hård för hundarnas tassar. Men föret var utmärkt för grytjakt, berättar Paunila.

Det är inte alltid alldeles enkelt att ordna evenemang som smårovdjursdagarna. Inom jaktföreningarna kan det finnas personer som är avundsjuka på andras mårdhundsbyten, även om de inte själva sysslar med smårovdjursjakt.

Paunila efterlyser samarbete bland jägarna i frågor som gäller små rovdjur.

– Just i de här frågorna om någonsin skulle det löna sig att lägga av med avundsjukan. Låt föreningarna gräla om hjortar och älgar. När det gäller jakten på små rovdjur behövs i stället samarbete inom och mellan föreningarna. Ingen förlorar på att en gästande jägare tar bort ett rovdjur i området, eller på att föreningen i grannbyn ordnar ett smårovdjursevenemang. Tvärtom drar alla jägare nytta av det här viktiga arbetet.

En pistol är lämplig för att avliva en mårdhund där det är ont om utrymme.
En pistol är lämplig för att avliva en mårdhund där det är ont om utrymme. Under dagen fällde man totalt 20 mårdhundar, av vilka de flesta kunde användas till päls.
Under dagen fällde man totalt 20 mårdhundar, av vilka de flesta kunde användas till päls. Jägaren från Nokia brinner för viltvård.Jägaren från Nokia brinner för viltvård.