Tero Rusila och Vili väntar på att mårdhunden ska titta fram.
Tero Rusila och Vili väntar på att mårdhunden ska titta fram.

Mårdhundsjakt är hårt arbete

Rovdjursjakt intresserar den yngre jägarkåren. Inget under, då mårdhundsjakt får adrenalinet och svetten att flöda och humorn att frodas.

– Mårdhundsbeståndet är starkt och friskt, säger Antti ”Mykkä” Uusikoski och drämmer spaden i den frusna marken. Gänget brister i skratt åt hans lustighet. Reporterns fråga var tydligen dum. Men det tål påpekas att oberoende vad man säger så kommer Mykkä med en vits. Och inget fel med det, för hårt arbete kräver bra humor, och mycket sådan.

Jag är gäst hos Sauli Olkkonen under en mårdhundsjakt i Kärkölä, Tavastland, på jaktföreningen Mertien Metsästäjäts marker. Olkkonen hör till en växande grupp av den yngre generationens jägare, som har börjat intressera sig för rovdjursjakt.

– Ett trettiotal år har jag sysslat med det här, uppskattar Sauli.

Oikkonen jagar mårdhund och grävling i första hand med hjälp av grythundar. I hushållet finns just nu två foxterrier, mamman Odessa och dottern Toscana. Odessa är brukschampion i jakt. Bytet blir ett hundratal mårdhundar och några grävlingar årligen.

– De har inte minskat, men beståndet har inte heller ökat. Skabben hålls borta när man jagar dem, säger Sauli.

Foxterriern är en utmärkt grythund. Vili hittar årligen mer än hundra mårdhundar och några grävlingar som grädde på moset.
Foxterriern är en utmärkt grythund. Vili hittar årligen mer än hundra mårdhundar och några grävlingar som grädde på moset.

Hunden ner i grytet

Slut med småpratet, här finns det arbete som väntar. En blandad grupp har anlänt till kullen, och inne i den borde det finnas en mårdhund eller kanske två. Grytet är en gammal bekant, som har tömts tiotals gånger under de gångna åren. Den här gången får foxterriern Toronto, eller Vili, ta sig an uppdraget. Vili är ännu en brukschampion. Hunden tar sig snabbt in genom den trånga öppningen och försvinner in i grytet.

Heta Paasonen följer Vilis framfart under jord med hjälp av radar. På skärmen flyger metrarna förbi, när hunden söker igenom varje vrå i grytet. Sedan stannar rörelsen upp.

– Nu kommer skallet, tipsar Heta.

Nere under jord hörs Vilis dämpade skall. Marken isolerar ljudet effektivt. Hunden är bara ett par meter från oss. Den har hittat mårdhunden. Det är dags att ta fram spadarna.

Mårdhund nummer ett kommer upp ur marken. Sauli Olkkonen får ett hundratal mårdhundar per säsong.
Mårdhund nummer ett kommer upp ur marken. Sauli Olkkonen får ett hundratal mårdhundar per säsong.

Ett rovdjur styrker med

Grytjägarna har ett otroligt sortiment av spadar. Det finns långa och korta spadar, smala och breda spadar, spadar med olika vinklar och hopfällbara spadar. Kungen bland utrustningen för jordbearbetning är ändå den grova hackan, bekant från bröderna Dalton. Till och med frusen mark får ge efter för den.

Jordklumpar flyger i en vid båge, när männen tar varsin tur med spaden. Juha Nisula fortsätter glatt att gräva, trots att gropen redan når brösthöjd. Vilis skall bli allt kraftigare. Snart hittar vi några gamla stöttor. De användes till att reparera tunneln när den öppnades förra gången. Det är en god idé att hålla grytet i gott skick. Nya invånare flyttar in efter bara några veckor, och mark som en gång grävts upp är lättare att bearbeta på nytt.

Vilis svans viftar i öppningen till grytet. Mårdhunden ligger och trycker i boet. Hunden kommer ut, och slutet på föreställningen är nära. Nu syns mårdhunden redan. Tero Rusila ser efter hur mårdhunden ligger. Ånga stiger upp ur gropen, när Tero tar pistolen från kanten.

Siktar och så pang. En livlös mårdhund kommer upp ur gropen. Vili sticker tillbaka ner i grytet för att kolla om där finns flera mårdhundar. Javisst, snart hörs hundens ivriga skall på nytt. Bara att sätta igång med hackan igen.

Mårdhundsbeståndet i Kärkölä är starkt och friskt.

Ibland blir det också så här. Vili övervakar medan Tero Rusila sköter grävandet.
Ibland blir det också så här. Vili övervakar medan Tero Rusila sköter grävandet.
Grytradarn visar hur djupt hunden går.
Grytradarn visar hur djupt hunden går.
Inte lämpligt för dem som lider av klaustrofobi eller är styva i kroppen.
Inte lämpligt för dem som lider av klaustrofobi eller är styva i kroppen. Lätt för att le. Resultatet av tre timmars arbete, tre mårdhundar. På bilden från vänster Tero Rusila, Vili, Antti Uusikoski, Sauli Olkkonen, Juha Nisula, Kalle Nisula och Heta Paasonen.Lätt för att le. Resultatet av tre timmars arbete, tre mårdhundar. På bilden från vänster Tero Rusila, Vili, Antti Uusikoski, Sauli Olkkonen, Juha Nisula, Kalle Nisula och Heta Paasonen.

En foxterrier är alltid redo

  • Foxterriern har ursprungligen avlats fram för grytjakt på räv. Den är trots det en mycket mångsidig hund som passar för grytjakt på alla typer av små rovdjur.

  • Rasen är en så kallad ursprungsras, det vill säga den har använts till att avla fram andra terrier.

  • Det finns två typer av foxterrier: släthårig och strävhårig.

  • Den pigga foxterriern har också använts till att spåra skadade djur.

  • Foxterriern är en kvicksilversnabb hund, som är vänskaplig, öppen och orädd. Ibland kan den ha problem med att komma överens med andra hundar, men den älskar människor.

  • Foxterriern är en självständig hund som i allmänhet klarar sig bra ensam hemma medan familjen är upptagen på annat håll under dagen.

Mårdhunden slår snart haren

Haren har genom åren varit det vanligaste bytesdjuret, om man bortser från fåglarna. År 2009 fälldes 200 000 skogsharar. Sedan dess har man inte nått motsvarande siffror. År 2013 sköts knappt 190 000 harar.

Mårdhunden närmar sig haren med stormsteg i bytesstatistiken. År 2013 fälldes 157 000 mårdhundar. Nu ser det ut som om de milda vintrarna blir skogsharens öde och mårdhundens smala lycka. Mårdhundar påträffas redan ända uppe i Lappland. Det är bara en tidsfråga när mårdhunden går förbi haren i bytesstatistiken.