En idealisk situation, valpen får syn på en hare.
En idealisk situation, valpen får syn på en hare.

Finsk stövare som jakthund

I årets nummer av Digi-Jakt presenteras en artikelserie om valpskolning för olika jakthundsraser. Serien ger läsarna information om de olika raserna och råd för nya hundförare. Stjärnan i artikelseriens andra del är en av våra fem inhemska hundraser, finsk stövare, som har utvecklats för nordiska förhållanden.

Vårt lands första drevprov på hare ordnades 1893 i Turenki. Samma år fastställdes rasstandarden för finsk stövare, som senare har ändrats i flera omgångar. Den ledande tanken vid förädlingen – att utveckla en hundras som är bäst i världen på att driva hare – står däremot kvar helt oförändrad. Fortfarande används finsk stövare huvudsakligen vid harjakt. Hunden söker en hares nattspår, tar upp eller stöter upp haren och ger skall medan den följer spåren där djuret har rört sig. En jägare hör på skallet när drevet börjar och ställer sig på pass vid den rutt som haren förväntas ta. En erfaren jägare känner ofta till de bästa passen, eftersom harar har för vana att ta samma vägar om och om igen.

Och så iväg ...
Och så iväg ...

Bra stövare kan inte skolas i all hast

Det är viktigt att skynda långsamt när man skolar en stövarvalp. Först ska valpen lära sig att röra sig i skogen utan att bli rädd. Därefter kan man låta den bekanta sig med drevdjuren.

Valpen måste lära sig och kunna lita på att den alltid hittar matte eller husse. Om hunden ger sig av efter en hare för tidigt kan den bli skrämd ifall den inte hittar tillbaka till sin ägare. Därför ska man försöka träna med valpar som är yngre än sex månader i terräng där det inte finns några harar.

– Hundägaren stannar på en plats och låter valpen bekanta sig med terrängen i lugn och ro. Allra bäst är det om ägaren kan göra upp eld eller gallra ungskog. Då hör valpen hela tiden ljudet av ägaren och litar på att den inte blir lämnad i skogen, även om den söker sig litet längre bort, säger Jari Fors, ordförande för Finska Stövarklubbens exteriöravdelning och uppfödare av finska stövare sedan många år tillbaka.

Först när valpen har fått självförtroende kan man börja träna med vilt. Då tar man valpen med till platser där det säkert finns hare.

– I allmänhet blir valpen först ivrig över harspillning. Det visar på någon slags instinkt. Så småningom börjar valpen också intressera sig för nattspår. Idealiskt vore om valpen själv råkade hitta en hare på egen hand, utan att man behöver söka upp spår till den. Då förstår valpen snabbt vad som förväntas och utvecklas ofta till en bra sökhund, fortsätter Fors.

– Många valpar växer upp till dåliga sökhundar för att man går med dem för mycket under valptiden. De börjar lita för mycket på sin ägare och lär sig inte använda sitt eget väderkorn.

Valpens första drev är ofta korta. Efter att den tappat spåret återvänder den i allmänhet snart till sin ägare. Då ska valpen så snabbt som möjligt föras tillbaka till den plats där den tappade spåret.

– Nuförtiden kan jägaren lätt identifiera platsen där hunden tappade spåret genom att titta på hundpejlen. Om valpen avbryter drevet finns det ingen annan lösning för ägaren än att ta sin fältstol och sätta sig på platsen tills valpen har lyckats hitta spåret på nytt och fortsätta drevet, förklarar Fors.

Om träningen alltid slutar när valpen tappat spåret lär den sig aldrig hitta det på nytt. Man får inte heller hjälpa eller styra valpen för mycket, eftersom den då kan bli osäker. Hunden lär sig så småningom hitta det tappade spåret, bara den får ta sig tillräckligt med tid och får bekanta sig med olika typer av terräng och väderförhållanden redan som valp.

Med tanke på en ung hunds motivation är det viktigt att inte träna för mycket på drev. Gå ut på jakt med hunden ofta, men högst ett par timmar i taget.

– Min svärfar hade som princip att fram till två års ålder sparar man på hunden. Den fångas in när den är som mest ivrig, så håller glöden för uppgiften i sig. Låt aldrig en ung hund gå på drev så länge att den återvänder på egen hand helt slutkörd, berättar Fors.

En valp bekantar sig med sin nya arbetsplats.
En valp bekantar sig med sin nya arbetsplats.

Träna inkallning lönar sig

Man tillbringar mycket tid med en liten valp, för att den ska knyta an till sina människor. Den måste lära sig att människan är flockens ledare. Ägaren bestämmer när arbetet börjar och slutar. Därför håller man valpen i koppel på vägen till och från alla träningar och jakter. Även efter att djur har fällts ska hunden kopplas omedelbart. Men i skogen är det alltid hunden som gör arbetet.

Med vissa hundar slutar jaktdagen alltid först sent på kvällen, eftersom de inte låter sig fångas in när de väl kommit ut i skogen. Enligt Fors måste hundföraren då ta sig en titt i spegeln, eftersom beteendet ofta beror på att den grundläggande skolningen försummats.

Man börjar träna inkallning hemma. När valpen har lärt sig lyda ägaren i hemmet kan man så småningom börja träna ute i terrängen: man kallar in valpen nu och då, belönar den frikostigt och släpper den på nytt så att den kan fortsätta med sina bestyr. Då lär den sig att inkallning inte alltid innebär att det är slut på friheten.

Under följande skede i skolningen börjar man kalla in hunden mitt under ett drev. När man tränar detta placerar man sig vid harens förväntade rutt under drevet och kallar in hunden så fort man får syn på den. Om hunden lyder ger man den en belöning, håller den kopplad en stund och släpper den sedan på nytt så att den kan fortsätta drevet.

Valp och hare.Valp och hare.

Viktigare att lära än att fälla byte

Med tanke på skolningen av en finsk stövare är det i allmänhet ingen brådska med att fälla det första bytet.

– En finsk stövare driver på grund av arvsanlag och passion. Den behöver inget byte. Själv har jag en dubbelchampion som fick sin första hare först efter att den blivit champion i tre års ålder, berättar Fors.

Med valpar som har en stark viltinstinkt som vaknar mycket snabbt måste man vara på sin vakt.

– Byten och överdrivet hetsande kan göra en sådan hund ännu mer upphetsad. Om man dämpar den värsta ivern har valpen en bättre chans att utvecklas till en riktigt bra hund, fortsätter Fors.

En hund som vaknar långsamt kan få hjälp av att man några gånger skjuter en hare för den efter ett kort drev. Om man gör det varje gång utvecklas hunden aldrig till en ihärdig drivande hund. Det viktigaste är att man tränar hundens förmåga att söka och att hitta olika tappade spår på egen hand. Därför lönar det sig att skjuta harar för hunden först efter långa drev.

Vilken valp passar mig?

När man ska välja hund lönar det sig att fråga bekanta hundägare eller kontakta avelsrådgivarna vid Finska Stövarklubben. Rasklubben har en egen sida med valpannonser. En köpare som är intresserad av avel ska välja en tikvalp. En ivrig jägare väljer ofta en hanhund. Då stör inte brunst och skendräktighet jaktsäsongen. Om man vill klara prov och utställningar kan det vara bra att leta efter en hund hos de mer framgångsrika uppfödarna.

Nästan alla finska stövare driver hare, om de skolas till det. Det finns något färre individer som driver räv.

– I mitt eget förädlingsarbete har jag koncentrerat mig på finska stövare med harlinjer, men vissa av mina djur visar ibland också egenskaper som krävs för rävjakt. En av mina hundar glömde helt bort hararna efter att man skjutit en räv för den, berättar Fors.

Utöver hare och räv jagas också mårdhund och lo med den mångsidiga finska stövaren. Några hundar har dessutom använts med stor framgång vid björn- och vargjakt.

Källa:

Finska Stövarklubben: http://www.ajokoirajarjesto.fi