Stora björnar är kloka. De kommer ofta till åtelplatserna när mörkret fallit och det inte är tillåtet att jaga. I Ontario är det förbjudet att jaga från en halv timme efter den officiella solnedgången till en halv timme före soluppgången. Under hela den mörka tiden på dygnet ska vapnet förvaras i ett ”slutet utrymme”, det vill säga i en vapenväska, ett vapenfodral eller insvept i ett klädesplagg. Parkvakterna övervakar att jaktbestämmelserna åtföljs under hot om stränga sanktioner. Det är vanligt att en parkvakt väntar vid en jägares parkerade bil i kvällsmörkret och bötfäller en jägare som dyker upp vid bilen med vapnet framme. Det finns väldigt lite utrymme för förhandling.
Stora björnar är kloka. De kommer ofta till åtelplatserna när mörkret fallit och det inte är tillåtet att jaga. I Ontario är det förbjudet att jaga från en halv timme efter den officiella solnedgången till en halv timme före soluppgången. Under hela den mörka tiden på dygnet ska vapnet förvaras i ett ”slutet utrymme”, det vill säga i en vapenväska, ett vapenfodral eller insvept i ett klädesplagg. Parkvakterna övervakar att jaktbestämmelserna åtföljs under hot om stränga sanktioner. Det är vanligt att en parkvakt väntar vid en jägares parkerade bil i kvällsmörkret och bötfäller en jägare som dyker upp vid bilen med vapnet framme. Det finns väldigt lite utrymme för förhandling.

På plats vid åteln

I Ontario, Kanada fäller man ofta björn vid åtel, med krutvapen eller båge. Som lockbete används stadiga tunnor fyllda med livsmedel.

Björnjakten i Nordamerika påverkas av många faktorer: mängden vilt, jaktintensiteten, vapnen som används, turismen, jaktvårdens mål, den allmänna opinionen och de lokala terrängförhållandena.

I Ontario, Kanada är åteljakt det mest populära sättet att jaga björn. I något mindre omfattning jagar man också med hund precis som i Finland, särskilt i södra delarna av Ontario. Vid åteljakt lockar man björnen till en åtelplats med hjälp av lockbete.

En åteltunna förstärkt med plåt har surrats fast i ett träd med lastlinor och vajrar. Öppningen måste vara tillräckligt stor så att björnen kan komma åt maten. Annars kan den bli frustrerad och slita hela tunnan i stycken. Tunnan och stockarna omkring den placeras så att björnen måste närma sig tunnan på önskat sätt, för att jägaren ska få in ett så dödligt skott som möjligt.
En åteltunna förstärkt med plåt har surrats fast i ett träd med lastlinor och vajrar. Öppningen måste vara tillräckligt stor så att björnen kan komma åt maten. Annars kan den bli frustrerad och slita hela tunnan i stycken. Tunnan och stockarna omkring den placeras så att björnen måste närma sig tunnan på önskat sätt, för att jägaren ska få in ett så dödligt skott som möjligt.

Åteljaktens goda sidor

Åteljakt är inget självklart val i Nordamerika. Samma debatt om renhårig jakt förs också på andra sidan pölen. Omständigheterna kring jakten är emellertid i många fall andra än i Finland

Det stora antalet svartbjörnar talar för åteljakten i Ontario – det finns uppskattningsvis 100 000 björnar i delstaten. Den stora björnpopulationen och de vidsträckta jaktmarkerna garanterar ett överflöd av vilt för åteljägarna, så jägarna behöver inte kämpa om de bästa platserna. Största delen av jaktmarkerna består dessutom av mycket tätt växande snårskog med löv- och barrträd, så skott på längre avstånd är inte möjliga. I den här typen av terräng är det bäst att locka till sig björnen.

Med åren har allt fler jägare i Ontario bytt sitt krutvapen mot en jaktbåge. Med båge som vapen är åteljakt i själva verket det enda möjligheten att fälla en björn. Till och med de kraftigaste jaktbågarna kräver korta avstånd, för att pilen ska tränga igenom de tjocka benen i björnens bröstkorg. En separat jaktsäsong med bågvapen har fastställts för flera arter. Bågjaktsäsongen infaller före jaktsäsongen med krutvapen. Detta har ökat bågjaktens attraktivitet. Man behöver inte heller någon vapenlicens för bågvapen.

Temperaturen påverkar också valet av jaktmetod. I Ontario kan temperaturen stiga till närmare 20 grader under björnjakten i maj–juni och augusti–oktober. I varmare väder måste björnkroppen kylas så snart som möjligt efter att djuret fällts, för att köttet inte ska förfaras. Vid en åtel är det ofta lättare att säkerställa att björnkroppen snabbt kan hanteras och transporteras.

En lycklig jägare efter en perfekt fällning, som förberetts i flera månader.
En lycklig jägare efter en perfekt fällning, som förberetts i flera månader.

Åtel som i Ontario

Det mest populära sättet att inrätta en åtelplats är att använda sig av gamla oljefat. Faten fylls med livsmedel och lämnas på marken för björnarna att pyssla med. Man gör fast fatet med vajer i ett stadigt träd, så att björnen inte kan ta det med sig bort från platsen.

Alternativt kan man använda tunnor i hårdplast, till exempel regnvattentunnor, men dessa surras i allmänhet fast i ett träd ordentligt så att björnen inte kan trycka ihop eller ha sönder dem. Plasttunnor kan också förstärkas till exempel genom att klä en del av tunnan med plåt.

Ungefär mitt i tunnans sida gör man ett hål stort som en björntass eller något större. Eftersom björnen inte kan ha sönder tunnan eller ta den med sig bort från platsen, får den endast i sig en begränsad mängd mat ur tunnan. Ju längre det finns mat kvar i en tunna, desto mer tid har jägaren på sig att komma till åtelplatsen och invänta en lämplig individ att fälla.

Tunnan fylls med läckerheter för björnar. Somliga fyller tunnan med gamla bakelser, bröd och skorpor som de får från bagerierna. Andra använder överblivna kexsmulor från godisfabriken. På hösten kan man också fylla tunnan med mogna äpplen. Äpplen är svartbjörnarnas favorit och därför ser man ofta just svartbjörnar uppe i äppelträd i folks trädgårdar. Jägaren kan också fylla sin tunna med någon mindre söt, men lättillgänglig och förmånlig typ av mat, såsom hundmat, men sötar då innehållet i tunnan själv. Ett lokalt knep för att söta maten är att använda en trögflytande vätska som kokas av majssirap, skumgodis och Jello. Den här blandningen gör vilket livsmedel som helst sött och doftande.

Den nästan slutna tunnan med mat sprider ändå inte sin doft särskilt långt, så man lockar också till sig björnar med yttre doftkällor. I affärerna kan man köpa hinkar med olika dofter som lockar till sig björnar. Dessa hänger man i ett träd, utom räckhåll för björnen. Mest förmånligt är det att göra doftkällan själv. Till exempel en massa fiskrens i en öppen hink med hål i sidorna är en bra doftkälla. Den hänger man på ett rep som spänts högt uppe mellan två träd. Lukten av ruttnande fisk sprider sig i omgivningen med vinden och regnvatten rinner genom hinken så att fisklukten droppar ner i marken.

Ofta finns en stor grop som björnen har grävt under doftkällan, eftersom den känner lukten av fiskvattnet från marken och tror att lukten kommer från en nergrävd läckerbit.

Många jägare anser ändå att det bästa lockbetet är en död bäver. Svartbjörnar är mycket begivna på bäverkött. I Ontario är björnjägarens bästa vän alltså en ”trapper”, det vill säga en pälsjägare som jagar med fälla. Olagligt eller inte, en flådd bäverkropp byter ofta ägare och slutar som lockbete vid en åteltunna.

En av de absolut bästa och billigaste substanserna som kan användas som lockbete är använd frityrolja från restauranger. Frityrolja luktar starkt och är mycket kladdig. Om man sprider ut oljan runt åteltunnan går varenda björn som besöker tunnan därifrån med tassarna insmorda i luktande olja. När de går sin väg lämnar de ett oljigt doftspår som inte försvinner ens av litet regn. Andra björnar får vittring på oljan och följer spåret till tunnan. Frityroljan kan också användas till att ge själva lockbetet starkare doft, och den kan hällas över träd och buskar i omgivningen för att sprida lukten bättre.

Klorna på björnens framtassar.
Klorna på björnens framtassar.

Placeringen är viktig

När man inrättar en åtelplats strävar man efter att kunna fälla bytet så snabbt som möjligt. Genom att placera tunnan, stockar och stenar med eftertanke kan man lura björnen att ställa sig så att jägaren kan få in ett dödligt skott. En bra åtelplats styr björnen så att den står med sidan mot jägaren. På så sätt kan jägaren genomborra björnens båda lungor med ett välriktat skott och björnen dör snabbt av blodförlust. Med en sådan träff kan björnen inte heller fly så långt bort från platsen, så det är lättare att hämta bytet. Att spåra en skadad björn är en mycket farlig sysselsättning, så det är viktigt att få in en dödlig träff.

Åteljakten är relativt säker för jägaren och utomstående, eftersom det är lättare att påverka omständigheterna kring jakten. Skottet kan avfyras uppifrån så att kulan stannar i marken. Det är inte heller alldeles enkelt för björnen att anfalla en jägare som sitter i ett träd, även om björnar är duktiga på att klättra.

Siktet ska passa ändamålet. I terräng där skjutavstånden är korta behövs ingen stor zoomning. Att spåra farligt vilt ställer sina egna krav. Det ska gå snabbt att sikta i alla förhållanden. Om kikarsiktet har 1x zoomning förvrängs inte linserna och hårkorset kan urskiljas. Då kan man sikta snabbt och med båda ögonen öppna.Siktet ska passa ändamålet. I terräng där skjutavstånden är korta behövs ingen stor zoomning. Att spåra farligt vilt ställer sina egna krav. Det ska gå snabbt att sikta i alla förhållanden. Om kikarsiktet har 1x zoomning förvrängs inte linserna och hårkorset kan urskiljas. Då kan man sikta snabbt och med båda ögonen öppna.

Att fälla en björn

Den 13 september 2015. I mer än en månad hade jag besökt min åteltunna och fyllt på den en gång i veckan. Flera morgnar hade jag redan vid femtiden på morgonen smygande tagit mig fram till skottplatsen för att tålmodigt vänta på en björn, rätt björn. Flera björnar besökte nämligen platsen varje dag, men oftast var det en hona med sina ungar, eller en björn så ung att jag inte med gott samvete kunde fälla den. Klockan började närma sig sex en kväll när en björnhane i lämplig storlek äntligen hittade fram till tunnan. Lämplig storlek därför att det var en vuxen björn och för att jag tillsammans med en kamrat skulle klara av att bära ut den ur skogen. I cirka fem minuter lät jag björnen ta sin plats, samtidigt som jag lugnade min andning och stillade mitt sinne. Jakt är inget för den jäktade. Åtelplatsen fungerade precis som den skulle. Björnen ställde sig med sidan mot mig och jag lyckades få in ett perfekt skott.

Rösterna tillhör Vihtori Leskelä och Markus Kosunen.

https://youtu.be/GhQGaTGPvCk

Se också andra videor från åtelplatsen!

Presentation av åtelplatsen

https://youtu.be/I2Qy6tpHcn4

Björnhona och unge vid åtelplatsen

https://youtu.be/xpWUvjsdplI

En björnunge äter

https://youtu.be/z7TAxn7Aakg