Det övervintrandet älgbeståndet i Sodankylä fastställdes med en flyginventering under den gångna vintern. Älgarna på bilden observerades i Urho Kekkonens nationalpark.
Det övervintrandet älgbeståndet i Sodankylä fastställdes med en flyginventering under den gångna vintern. Älgarna på bilden observerades i Urho Kekkonens nationalpark.

Flyginventering håller älgbeståndet stabilt

Flyginventeringen har starka traditioner i Sodankylä, där metoden redan länge har använts till att bedöma det övervintrande älgbeståndet. Digi-Jakt bekantade sig med flyginventering i Urho Kekkonens nationalpark.

Naturresursinstitutet (Luke) har den här våren räknat älgar från helikopter i norra Finland. Man har tagit i bruk en ny avståndsmetod, som ger exakt information om älgbeståndets storlek och uppbyggnad.

– Det fanns överraskande många älgar öster om Saariselkä. Vi observerade hela 40 älgar söder om Raja-Jooseppi under en två timmar lång flygning, myser forskningsmästare Petri Timonen vid Luke.

Metoden fungerar utmärkt särskilt i mellersta Lappland, där trädbeståndet domineras av tall och sikten är god.

HF Helicopters Oy från Helsingfors sköter flygningarna under flyginventeringen. Framtill på bilden pilot Sampo Laukkanen (t.v.) och forskningsmästare Petri Timonen. Den här gången tankades helikoptern i Kiilopää i Enare.HF Helicopters Oy från Helsingfors sköter flygningarna under flyginventeringen. Framtill på bilden pilot Sampo Laukkanen (t.v.) och forskningsmästare Petri Timonen. Den här gången tankades helikoptern i Kiilopää i Enare.

Tre veckor för att inventera Sodankylä

I Sodankylä görs tiotals inventeringsflygningar. Inventeringen av älgbeståndet på kommunens drygt en miljon hektar stora område tar cirka tre veckor.

Totalt täcker flyglinjerna en sträcka på cirka 6 200 km. Därtill kommer ytterligare transportsträckorna. Det är svårt för älgarna att komma undan inventerarens vakande öga, eftersom flygningarna görs längs linjer i öst-västlig riktning på två kilometers avstånd från varandra. När man får syn på älgar stannar helikoptern upp och svävar.

– Sedan mäter vi flyghöjden och avståndet till älgen, och antecknar ålder och kön, berättar Timonen.

Luke har använt avståndsmetoden för att beräkna älgbeståndet under tre vårar. Enligt Timonen är flyginventering med helikopter en särskilt lämplig metod i norra Finland där arealerna är stora och där flera av varandra oberoende älgsällskap och föreningar jagar samtidigt på statens mark.

– Älgobservationskorten ger inte en tillräckligt klar bild av älgbeståndet i de här områdena.

Med avståndsmetoden får vi ett sampel på i genomsnitt 20–25 procent, vilket är statistiskt signifikant. Forskarna anser att metoden är utmärkt. Information om älgbeståndet lämnas också ut till jaktvårdsföreningarna.

Denna vår inventerade Luke älgbeståndet i Sodankylä, Suomussalmi, Puolanka och Ristijärvi. Nästa år görs flyginventeringar åtminstone i västra Lappland. Lukes mål är att upprepa flyginventeringen med 5–6 års mellanrum.

Helikoptern som användes vid flyginventeringen är en tvåsitsig Robinson R22, med en räckvidd på tre timmar.Helikoptern som användes vid flyginventeringen är en tvåsitsig Robinson R22, med en räckvidd på tre timmar.

Älgarna väl synliga från helikoptern

I Sodankylä har man hållit räkning på älgarna med flyginventeringar sedan 1992. Inventeringarna gjordes i början med flygplan, sedan 1998 med helikopter. Inventeringsflygningar i allmänhet gjorts vartannat år.

Fram till denna vår har älgjägarna i Sodankylä stått för kostnaderna för flygningarna. De årliga kostnaderna för inventeringen har under de senaste åren uppgått till cirka 10 000–12 000 euro.

– Det är fint att inventeringen gjordes med statliga medel den här gången, säger Jorma Lappalainen, som var jaktvårdsföreningens verksamhetsledare fram till 2010.

Älgarna är väl synliga från helikoptern. När man får syn på älgspår är det lätt att stanna helikoptern och kontrollera om älgarna befinner sig på inventeringslinjen. Samtidigt ser man också hur älgarna mår.

Om de reser sig och rör på sig normalt, vet man att allt är väl.

– Det är också lätt att se om älgarna är i dåligt skick och inte orkar röra på sig. Ibland tar vintern en del individer, beskriver Pekka Kustula från Sodankylä, som har tillbringat tiotals timmar i inventeringshelikoptern.

Älgarna i Sodankylä flyginventeras sannolikt igen redan nästa vinter. På så sätt försöker man få ihop ett jämförelsematerial till Lukes inventeringsresultat från denna vår. Jägarna har använt sig av en annan inventeringsmetod än Lukes modell.

Jägarnas inventeringslinjer i öst-västlig riktning har legat på fem kilometers avstånd från varandra och inventeringssektorns bredd har varit 500 meter. Med den här metoden har samplet varit cirka tio procent.

I kommunens nordligaste delar – fjällområdena – där älgbeståndets avkastning är liten, har man inventerat beståndet mer sällan.

– Vi borde också övergå till att använda samma metod som forskarna. Vi hoppas att Luke kan hjälpa oss med utbildning i att använda metoden, säger Kustula.

– Flyginventering av älg lyckas utmärkt i mellersta Lappland, där sikten är god, berättar forskningsmästare Petri Timonen vid Naturresursinstitutet.
– Flyginventering av älg lyckas utmärkt i mellersta Lappland, där sikten är god, berättar forskningsmästare Petri Timonen vid Naturresursinstitutet.

Inventeringen inleddes på grund av fredning

I Sodankylä inleddes flyginventeringen av praktiska orsaker. Bytet från älgjakten hade minskat dramatiskt och älgen fredades 1989. Året innan var fällningsprocenten oroväckande låg, endast 66 procent.

Orsaken var att man under perioden 1984–88 hade fällt många djur och särskilt många älgkor. Jägarna ville ha allt mer detaljerad information om älgbeståndets uppbyggnad.

– År 1990 började vi med en försiktig jaktkvot: 100 fullvuxna älgar och 10 kalvar, berättar Lappalainen.

Hela 1990-talet gick innan man nådde målet för individtätheten på 1,3 älgar per tusen hektar. Målet nåddes tack vare måttliga kvoter av fullvuxna individer och små kalvkvoter.

Det övervintrande älgbeståndets individtäthet har nu stabiliserats på 1,3–1,5 älgar per tusen hektar. Kring 1998 hade beståndet enligt flyginventeringen blivit en aning för stort, så kvoterna utökades under flera år.

– Det varierar naturligtvis från år till år. Ibland har vi överproduktion och då fäller vi flera individer.

Flyginventeringen har varit till hjälp i vården av älgbeståndet. Det märks i att beståndet är stabilt. Som mest har man fällt mer än 1 000 älgar under en höst i Sodankylä, och under de senaste åren har bytet varit cirka 700–800 djur per år.

– Flyginventeringen har gett viktig information om älgbeståndet i Sodankylä sedan 1992, säger Jorma Lappalainen (t.v.) och Pekka Kustula.– Flyginventeringen har gett viktig information om älgbeståndet i Sodankylä sedan 1992, säger Jorma Lappalainen (t.v.) och Pekka Kustula.

Information om kalvarna viktigast

Enligt Lappalainen är antalet kalvar i älgbeståndet den viktigaste informationen som flyginventeringen ger: andelen kalvar borde vara cirka 30 procent av det övervintrande älgbeståndet. I Sodankylä har andelen kalvar av hela bytet uppgått till 26–30 procent, vilket för sin del har garanterat att det finns fullvuxna älgar som avelsdjur.

Med hjälp av informationen från inventeringen har jakten sedan 1990-talet inriktats något mer på tjurar än på kor. På 1980-talet fällde man fortfarande flera älgkor.

– Stortjurar finns också i älgbeståndet, vilket förbättrar kvaliteten på beståndet.

Älgens omloppstid – det vill säga det tidsintervall inom vilket en älg i allmänhet fälls – är cirka tio år. Mycket gamla älgar har inte påträffats ens i de undersökningar som gjordes i början av 2000-talet.

– Kvoten av vuxna individer och kalvar borde hela tiden hållas på rätt nivå för att trygga älgbeståndets förnyelse. Flyginventeringen stöder beslutsfattandet och balanseringen av älgbeståndet, berättar Lappalainen.

Numera beviljar Viltcentralen i praktiken endast jaktlicenser för fullvuxna älgar på statsägd mark i Lappland. Med en licens får man fälla antingen en vuxen individ eller två kalvar. Ansvaret för valet av bytesdjur har alltså delvis överförts till jägarna.

Om inga kalvar fälldes skulle älgbeståndet börja växa mycket snabbt. Varningsklockor borde också börja ringa om andelen kalvar sjönk till cirka tio procent.

– Det är inget problem om det ibland har funnits en aning för många älgar. Problem blir det däremot om man fäller för många älgar under en enda höst.

I fjällen är allting vitt och det är svårt att skilja marken från himlen. Därför måste helikopterpiloten vara särskilt uppmärksam.
I fjällen är allting vitt och det är svårt att skilja marken från himlen. Därför måste helikopterpiloten vara särskilt uppmärksam.

Flyginventeringen underskattades i början

Sodankyläbornas flyginventering av älgbeståndet underskattades under tidigare år av både viltforskarna och skogsägarnas intressebevakare. Resultaten betraktades inte som tillförlitliga jämfört med informationen från älgobservationskorten.

Till en början ansågs jägarnas uppskattningar av beståndet vara alldeles för stora. Lapplands jaktvårdsdistrikt förebrådde jägarna för att de jagade för mycket, men godkände samtidigt de större jaktkvoter som föreslogs, vilket också rekommenderades i undersökningar.

År 2010 gick man till motsatt ytterlighet: sodankyläborna tubbades att fälla mer än 2 000 älgar, men också det året fälldes bara drygt 1 000 individer, vilket gav upphov till ytterligare polemik.

– Vi beskylldes för att inte fälla det antal älgar som rekommenderades. Vi har skaffat jaktlicenser endast för det antal älgar som beståndet tillåter. Hos oss har beståndet hållits stabilt sedan vi började med flyginventeringarna, påpekar Lappalainen.

Erfarenheten visar att uppskattningarna av beståndet som grundar sig på älgobservationskorten fungerar bra i områden där samma sällskap jagar i samma områden år efter år. Sådana områden finns särskilt på privat mark i södra Finland.

På statsägda områden i norr, där tiotals jaktlag kan jaga i samma områden, inventeras samma älgar flera gånger.

– I Lappland ger älgobservationskorten inte tillräcklig information om älgbeståndet och inte heller alltid om beståndets uppbyggnad, förklarar Lappalainen.

Video

Video