Kåtans hjärta på plats. Juhani Kurvinen (fr.v.), Aatos Karjalainen, Juhani Kortesalmi och Mikko Nevala installerar eldstaden i den nya kåtan. Om eldstaden är kåtans hjärta, blir kåtan hela bygemenskapens hjärta.
Kåtans hjärta på plats. Juhani Kurvinen (fr.v.), Aatos Karjalainen, Juhani Kortesalmi och Mikko Nevala installerar eldstaden i den nya kåtan. Om eldstaden är kåtans hjärta, blir kåtan hela bygemenskapens hjärta.

Jägarna håller byarna vid liv

Jaktföreningen Lämsän Erämiehet ry fick Leader-stöd och byggde en varm kåta i Lämsänkylä i Kuusamo. Jaktföreningarna är de sista gemenskaperna i de avlägsna byarna och de sista som bygger nytt.

Vi lägger centrum av Kuusamo allt längre bakom oss och ryska gränsen närmar sig. En flock orrar knaprar på hängen för att hålla sig vid liv i kylan. De senaste 40 kilometrarna har vi sett allt färre bebodda hus.

En gammal vägskylt pekar ut den igensnöade vägen till ett nedlagt sågverk. En stund senare skymtar i alla fall en glatt rödmålad kåta vid stranden av sjön Joukamojärvi. Ett nybygge. Världen har ännu inte stannat upp ens är ute.

– Kåtan är avsedd för allmännyttig användning. Vi ordnar evenemang för skolelever och bybor. Snart går en deltävling i pimpelfisketävlingen Erämaa-Kuusamon pilkkiviikko av stapeln här, säger Juhani Kortesalmi.

Han är vice ordförande i föreningen Lämsän Erämiehet ry. På plats är också ordförande Mikko Nevala, Aatos Karjalainen och Juhani Kurvinen.

Kåtan börjar vara färdig, bara inredningen fattas. Före slutspurten har mer än 1 470 timmar talkoarbete krävts för att bygga kåtan. Utöver egenfinansieringen har man fått Leader-stöd via närings-, trafik- och miljöcentralen, och utan det stödet hade projektet inte blivit av.

– Det här är en riktig vitamininjektion för bygemenskapen och ett tecken på att alla ännu inte är på väg bort härifrån, berättar Juhani Kortesalmi.

Juhani Kurvinen inreder jaktföreningens kåta. Mer än 1 470 timmar talkoarbete har redan lagts ner på att bygga kåtan.Juhani Kurvinen inreder jaktföreningens kåta. Mer än 1 470 timmar talkoarbete har redan lagts ner på att bygga kåtan.

Siste man låter ljuset vara tänt

Jaktföreningen och delägarlaget för fiskevattnen är de sista gemenskaperna i byn. Tidigare fanns en landsmannaförening och till och med en skola. Skolan var först verksam på jaktföreningens nuvarande tomt, men efter att den brunnit andra gången 1955 flyttades den till förorten Tammela.

Situationen är vanlig i många byar, där det tidigare fanns en Marthaförening, en idrottsförening och kanske också religiösa bygemenskaper. Numera bor det inte ens folk i alla byar, men jaktföreningarna är starka. De håller möten och ordnar – om inget annat – byns sista sociala evenemang, det vill säga älgjakt. Bybornas ättlingar och stugägarna upprätthåller byarnas arv, traditioner, miljökännedom och kanske också särskilda dialektala ord och uttryck.

Arbetet är värdefullt, eftersom ingen känner den lokala naturen lika väl som de bybor som utför frivilligt arbete och viltvård eller andra medlemmar i föreningen.

– Här får man nog inte ens bygglov för egnahemshus längre, särskilt inte barnfamiljer, gissar Mikko Nevala.

Närmaste skola ligger 37 kilometer från byn, så männen i byn tror att myndigheterna tänker att en barnfamilj här skulle bli alltför dyr för staden. Man försöker inte ens längre hålla landsbygden bebodd i Kuusamo.

Ordförande Mikko Nevala skottar snö utanför det senaste nybygget i Lämsänkylä i Kuusamo.Ordförande Mikko Nevala skottar snö utanför det senaste nybygget i Lämsänkylä i Kuusamo.

Kåtan blir byns hjärta

I Lämsänkylä är gemenskapen numera samlad kring älgar och älgjakt. Och snart också kring den nya kåtan.

– Förr bjöd vi på fågelsoppa. Varje jägare tog med sig en fågel och man kokade soppa till markägarna och föreningens medlemmar, minns Aatos Karjalainen.

Den nya kåtan innebär en ny möjlighet. I juli träffas tidigare elever vid Lämsänkylä skola och Tammela skola i kåtan. Samtidigt ordnar de föreningsaktiva en traditionell tävling i strandfiske.

Den nya kåtan är byggd för att hålla värmen. I utrustningen ingår ett kök och bland annat en stor platt-tv för möten. Somliga har till och med undrat om Lämsänkyläs senaste nybygge blir alltför pråligt.

Knappast. Och om en platt-tv finns med i närings-, trafik- och miljöcentralens Leader-beslut, så ska en platt-tv också finnas i byggnaden. Får kåtan alltså en sådan? – Visst, säger Juhani Kortesalmi.

Från slaktskjul till nutiden

Lämsän Erämiehet ry har naturligtvis byggt också tidigare. Senast restes ett modernt slakteri på föreningens tomt. Det var Kuusamos första slakteri som fyllde villkoren i direktivet. I det finns ett separat utrymme för flåning, ett kylrum för hängning och ett rent utrymme för styckning. Det blodiga vattnet leds ut i en sluten tank.

Det är i sig en avsevärd förbättring jämfört med det gamla kalla slaktskjulet vid stranden av sjön Lusminkijärvi, där man fick bära in vatten från sjön.

Vem vet, kanske byn vaknar till liv igen? Från jaktföreningens tomt är det bara ett kort stycke till den internationella gränsövergången i Kortesalmi.

Jaktföreningen har fortfarande mer än 250 medlemmar, och vilt finns det gott om i närheten av gränsen. Mikko Nevala minns att när han började arbeta som gränsbevakare på 1970-talet vågade räven inte ens korsa patrullspåren. Numera använder Mickel spåren som gångstigar.

Sånt är livet utanför varggränsen, skrattar männen. Nu talar de inte om ring III i huvudstadsregionen, utan om den lilla ringvägen runt byn, som kallas vid samma namn.

Kanske jaktföreningarna och samhällets understöd, såsom Leader-stödet, lyckas hålla de finländska byarnas traditioner och den värdefulla lokala naturkunskapen vid liv, till dess tåget en vacker dag vänder och livet återvänder till landsbygden.

En förändring kommer säkert att ske när man upptäcker att alla inte kan arbeta på kontor och bo i städerna. Någon måste börja skaffa föda åt dem alla.