Den lokala massajstammens krigare utbildas till väktare som motarbetar tjuvjakt. På så sätt drar både djuren och lokalbefolkningen nytta av skyddsarbetet. Bild: Jeremy Goss
Den lokala massajstammens krigare utbildas till väktare som motarbetar tjuvjakt. På så sätt drar både djuren och lokalbefolkningen nytta av skyddsarbetet. Bild: Jeremy Goss

För en massajkrigares mandomsprov kräver inte längre att han dödar ett lejon

I Afrika involverar man till och med ursprungsbefolkningen i arbetet med att få slut på tjuvjakten.

Lejonstammen i Kenya har tryggats genom intensivt samarbete med lokalbefolkningen. Bild: Jeremy Goss
Lejonstammen i Kenya har tryggats genom intensivt samarbete med lokalbefolkningen. Bild: Jeremy Goss

Ännu för fem år sedan skulle en krigare bland de östafrikanska massajerna bevisa sin mandom genom att döda ett lejon. Det gjordes trots att massajerna inte ens äter kött från vilda djur.

– Upplysning och intensivt samarbete har gett resultat. Numera består krigarnas mandomsprov av idrottsgrenar, säger kenyanen Daniel Ole Sambu belåtet.

– Massajkrigarna kämpar nu hellre om medaljer och pengar än om lejon.

Sambu är själv massaj och berättar att stammen lever som nomader och låter sin boskap beta i det viktiga ekosystemet Amboseli-Tsavo i närheten av Kilimanjaro. Det cirka 800 000 hektar stora området ligger i Kenya och Tanzania. Trots att det finns fyra nationalparker i området, där de vilda djuren borde få vara i fred, är tjuvjakten utbredd. Nu försöker man få den under kontroll och det innebär arbetstillfällen för massajkrigarna.

Man har börjat bygga upp en lösning tillsammans med ursprungsbefolkningen. De känner markerna och djurens rutter. De har också vuxit upp tillsammans med de vilda djuren när de vallat sin boskap. Endast lejonen står på massajernas jaktlista. Man har lärt sig att leva med elefanter och andra vilda djur.

– Under den enorma torkan 2009 dog boskapen av törst och föll offer för rovdjur. Då beslöt jag att gå med i den världsberömda fotografen Nick Brandts djurskyddsorganisation Big Life. Jag ville hitta möjligheter att överleva för mitt folk – men också för de vilda djuren, berättar Sambu.

Enligt Sambu är samarbetet mellan ursprungsbefolkningen och djurskyddsorganisationen mycket viktigt.

– Det är klart att ursprungsbefolkningen också ska dra nytta av det arbete de utför för att bevara ekosystemet. De får ersättningar för det skyddsarbete de utför. Ersättningarna uteblir om djur avlivas i strid med lagarna.

Skyddsarbetet och arbetet med att hålla tjuvjakten i schack är ett ofantligt krävande arbete i det enorma området. Tjuvjägarna är ute efter det värdefulla elfenbenet och de ägnar inte bevarandet av arterna en tanke.

Enligt Sambu blir tjuvjakten ännu mer problematiskt på grund av att ekosystemet sträcker sig över statsgränserna. Djurens rutter måste ändå göras säkra.

– Man konkurrerar om föda, utrymme och vatten i krävande förhållanden. Det gäller såväl människor som elefanter, rovdjur och boskap. Sammandrabbningar förekommer och vi försöker hela tiden motverka dessa, beskriver Sambu.

Han ser en möjlighet att lyckas om man drar nytta av ursprungsbefolkningens kunnande. Det att Sambu själv är massaj har underlättat samarbetet och spridningen av budskapet. Massajerna talar om det som rör stammen med sina egna begrepp och på sitt eget språk. Deras värderingar är stammens värderingar.

– Massajerna måste också ha nytta av det arbete de utför. Därför behöver vi hela tiden fler krigare mot tjuvjägarna. De behöver också utrustning, utbildning och pengar. Arbetet har redan gett utmärkta resultat, men än finns det mycket kvar att göra.

Förr bestod en massajkrigares mandomsprov av att döda ett lejon. Nu kan en krigare visa sin mandom genom att jaga medaljer i idrottstävlingar. De första olympiska spelen för massajkrigare hölls för fem år sedan. Den största vinnaren var lejonet. Bild: Jeremy GossFörr bestod en massajkrigares mandomsprov av att döda ett lejon. Nu kan en krigare visa sin mandom genom att jaga medaljer i idrottstävlingar. De första olympiska spelen för massajkrigare hölls för fem år sedan. Den största vinnaren var lejonet. Bild: Jeremy Goss

– Vilda djur och människor kan leva och må bra i samma områden, men det kräver hårt arbete och engagemang bland lokalbefolkningen, berättade kenyanen Daniel Ole Sambu, som tyckte att temperaturen var på lägre sidan i Finland i februari. Bild: Ilpo Kojola– Vilda djur och människor kan leva och må bra i samma områden, men det kräver hårt arbete och engagemang bland lokalbefolkningen, berättade kenyanen Daniel Ole Sambu, som tyckte att temperaturen var på lägre sidan i Finland i februari. Bild: Ilpo Kojola

Med gemensamma krafter i Kenya

Kenyanen Daniel Ole Sambu besökte Finland i vintras för att berätta hur östafrikanerna håller den vitt utbredda tjuvjakten i schack med stöd av lokalbefolkningen. I den vinterskola i ekologi som Jyväskylä universitet ordnade vid Konnevesi forskningsstation deltog studerande från nästan tjugo länder. Sambu berättade om sitt arbete vid Big Life Foundation.

Kölden i februari slog massajkrigaren med häpnad. Tystnaden väckte ändå ännu större förvåning.

– Man måste prata otroligt mycket för att få igång en verklig debatt med detta tystlåtna och artiga folk, konstaterade han.