Spanieln är skicklig på att apportera, men den här fina jakthunden är bortkastad om den endast används till apportering. Bild: Jari Niskanen
Spanieln är skicklig på att apportera, men den här fina jakthunden är bortkastad om den endast används till apportering. Bild: Jari Niskanen

Spanielvalp blir glad och lydig jakthund

En väl skolad jaktspaniel arbetar nära föraren, reser vilt och apporterar efter uppmaning. En samarbetsvillig spaniel kan motiveras med bara beröm, men behöver konsekvent skolning och träning för att utveckla tålamod.

Stjärnan i den sista delen av artikelserien om valpskolning för olika jakthundsraser är den samarbetsvilliga jaktspanieln med sin starka jaktinstinkt. Jaktspanieln är lämplig i synnerhet för hagelgevärsjakt på ätbart vilt i skogklädd terräng.

Jakthund som stöter upp viltet

De första hundarna av rasen engelsk springer spaniel från brukslinje importerades till Finland i mitten av 1980-talet och av cocker spaniel ett tiotal år senare. I rasernas hemland England är majoriteten av dessa hundar från brukslinje, medan det i Finland finns fler hundar från utställningslinje.

Enligt många jaktspanielägare skiljer sig linjerna emellertid så mycket från varandra att det kunde handla om separata raser. Fler likheter finns mellan olika spaniels från brukslinjer. Den största skillnaden mellan dessa är att springer spanieln är något mer högställd än cocker spanieln.

Jaktspanielns uppgift är att söka vilt inom en 10–15 meters radie från föraren, stöta upp viltet så att jägaren kan skjuta och sedan vänta snällt tills jägaren uppmanar den att apportera. Trots att den är skicklig på att apportera är den här fina jakthunden bortkastad om den endast används till apportering.

En spaniels sök i sicksacklinje garanterar att skogshönsfåglarna inte kommer åt att gömma sig eller smita iväg från jägaren. Bild: Jyri Mononen

En spaniels sök i sicksacklinje garanterar att skogshönsfåglarna inte kommer åt att gömma sig eller smita iväg från jägaren. Bild: Jyri Mononen

Först tränas samarbete med valpen

Valpen får lära sig grundläggande färdigheter i form av lek. Inkallningen går som en dans genom att locka hunden med joller ända upp i famnen, varefter den släpps fri och får syssla med sitt. På så sätt får hunden ingen känsla av att den berövats sin frihet.

Grunderna till apportering kan man träna inomhus genom att hålla valpen i famnen samtidigt som man låter en tennisboll rulla iväg bort över golvet. När valpen har lugnat sig släpper man den efter bollen. När valpen har fått tag i bollen lockar man den tillbaka till famnen med bollen i munnen.

Grunden till sök kan tränas genom att med styra valpen i ett sicksackmönster vid tränarens fötter.

– All träning ska alltid pågå endast korta stunder i taget, påpekar Juha Lindroth, som är grundande medlem i jaktspanielklubben Metsästysspanielit ry och uppfödare från Kennel Field’s end.

Jaktspanielns vilja att samarbeta med människan utnyttjas i all skolning.

– Valpen behöver inte belönas med godbitar, för den bästa motivationen är att man gör saker tillsammans med den. Man fångar valpens uppmärksamhet genom att ge hals och leka tillsammans. Man kan också neka valpen något genom att morra. Efter att man nekat den något ska man alltid visa valpen rätt sätt att göra saken och sedan berömma den när den lyckas med uppgiften. På så sätt får man arbetsglada jakthundar.

Grundläggande lydnad är a och o

Enligt Lindroth är de viktigaste kommandona ”sitt” och ”hit”.

– När dessa fungerar i alla situationer ligger man redan mycket bra till. Då kan man kontrollera hunden i terrängen. Dessutom får man kontakt med hunden genom de här kommandona och kan då lära den flera kommandon.

Det är viktigt att vara absolut konsekvent när man skolar en spaniel. Om man vill att en vuxen hund inte ska hoppa upp i soffan eller rusa först ut genom dörren, får man inte heller låta den göra det som valp. Därför ska hunden redan som valp endast på uppmaning gå ut genom dörren, äta eller röra på sig efter att den blivit tillsagd att sitta. På så sätt lär sig valpen att matte eller husse alltid talar om för den vad den ska göra.

Tajmingen är viktig när man skolar en hund, för att man inte ska belöna hunden för eller neka den fel saker av misstag. Hundföraren ska också lite på förhand se vad hunden tänker göra, så att oönskat beteende kan förebyggas.

Jyri Mononen, sekreterare vid Metsästysspanielit ry, har egen erfarenhet av en spaniel som utan hjälp med skolningen hade sett till att inte en enda skogsfågel ens av en slump skulle ha hamnat på jägarens middagsbord.

– Hunden sökte fint, men stötte alltid upp viltet utom räckhåll för geväret. Jag sökte hjälp från Metsästysspanielit ry, men ett villkor för att få hjälp var att starta en uppryckningskampanj och jag fick inte längre ge hunden ens sporadiska friheter. Dessutom fick jag jaktförbund tills vi hade fått problemen med hundens grundläggande lydnad under kontroll. Till en början kändes det grymt att hålla en hund som så gärna ville arbeta kvar vid min sida. Jakten lade jag på hyllan i ett år, men när allt kommer omkring var det värt uppoffringen.

Mononen upplever att felet han gjort var att träna apportering för mycket med en valp som ännu inte lydde honom till hundra procent.

– Problemet med apporteringsträning är att man suddar ut sökområdets gränser, så att valpen lär sig arbeta långt från föraren.

Lindroth använder stimuli som hjälp när en valp ska lära sig uppfatta sökavståndet.

– När hunden har lärt sig ett regelbundet sicksackmönster kanske jag slänger en apportstång lite längre bort, men låter inte hunden apportera. På så sätt lär sig hunden att arbeta nära mig.

En hund som söker ska stanna på 10–15 meters avstånd från föraren. Sök på gränsen till gevärets räckvidd är för långt borta, eftersom en skygg fågel kan flaxa iväg tio meter framför hunden och jägaren kan inte skjuta förbi hunden.

– Vid första påseendet kan man tro att på det här avståndet skrämmer människan själv iväg viltet. Djur har emellertid för vana att gömma sig eller väja för människan. Syftet med en spaniels sök i sicksacklinje är just att förhindra att viltet smiter iväg. Hundens beteende visar om den har fått vittring på vilt. Då ska jägaren styra hunden i riktning mot vittringen och vara redo att fälla en fågel eller hare, berättar Mononen.

Träning med vilt först när hunden är under kontroll

De största misstagen i skolningen av jaktspaniels begås genom att börja träna en valp med vilt i ett för tidigt skede. Lindroth använder kråkor till att vänja valpar vid vilt, eftersom de varken smakar eller luktar speciellt gott.

– Första gången visar jag valpen en kråka, men kastar i stället en dummy som valpen får apportera. Därefter kastar jag kråkan och ber valpen hämta den. Man får inte göra något som helst nummer av att valpen apporterar kråkan.

– De första bytena jag fällt för valpen hämtar jag alltid själv och lämnar hunden sittande under tiden. När hunden senare får apportera ser den i början ofta helt frågande ut, som om den undrar om den faktiskt får apportera på riktigt, skrattar Lindroth.

– Om det första tillfället att apportera kommer på sjön brukar jag återställa lugnet innan jag låter hunden apportera. Jag låter den sitta en stund och ber den sedan apportera från en helt annan position. Då lär sig hunden att ett skott inte nödvändigtvis betyder apportera. Hunden ska stanna omedelbart efter att den stött upp viltet och den får ge sig av för att apportera först på förarens uppmaning.

Jyri Mononen jagar med Bruno (Fowl Reed’s Fire Bird) även längs huvudvägarna. En spaniel är ett utmärkt val för den som jagar på splittrade jaktmarker, nära järnvägsspår eller vägar samt i områden där det finns varg. Bild: Jyri Mononen


Jyri Mononen jagar med Bruno (Fowl Reed’s Fire Bird) även längs huvudvägarna. En spaniel är ett utmärkt val för den som jagar på splittrade jaktmarker, nära järnvägsspår eller vägar samt i områden där det finns varg. Bild: Jyri Mononen

För vilken typ av jägare passar en spaniel?

Spanieln passar som jakthund åt en aktiv hagelgevärsjägare, som njuter av att vandra i terrängen och pyssla med sin hund. Kanske just därför är spanieln också en lämplig hund för jägare som bor i höghusbostäder, eftersom ägaren varje dag måste gå ut med hunden och göra saker tillsammans.

Jaktsäsongen är lång. Den börjar ofta med duvjakt den 10 augusti och fortsätter med fasanjakt fram till slutet av februari. Under den tiden hinner man också jaga and, hare och skogshönsfågel. Spanieln är särskilt användbar vid jakt på morkulla.

På grund av det korta arbetsavståndet är det tryggt att jaga med spaniel på splittrade jaktmarker, nära järnvägsspår eller vägar, vid stränder där isen är tunn samt i områden där det finns varg.

När man väljer valp är det viktigt att bekanta sig med uppfödarna och följa upp hur deras hundar klarar jaktprov. – Jaktprovet för spaniels (SPME) genomförs som riktig jakt och det ger mycket information om egenskaperna hos en valps föräldrar. Man kan också besöka Metsästysspanielit ry:s läger eller provevenemang för att se hur hundarna arbetar, tipsar Mononen.

Mer information om Metsästysspanielit ry

Juha Lindroth och valpen Ninnis första vattenapportering.

Juha Lindroths lydnads- och apporteringsträning med tre spaniels.

Juha Lindroth lär en 17 veckor gammal valp sökmönster och lydnad i form av lek.