Satu Mäkelä-Nummela, olympisk mästare i trap, är MegaTjäderlägrets beskyddare.
Satu Mäkelä-Nummela, olympisk mästare i trap, är MegaTjäderlägrets beskyddare.

Från viltstig till olympisk seger

Satu Mäkelä-Nummela, olympisk mästare i trap, är beskyddare för sommarens MegaTjäderläger med jakttema för ungdomar. Hon önskar att de unga lättare kunde gå med i jaktföreningarna.

Satu Mäkelä-Nummela, som tog hem guldet i trap under sommar-OS i Peking 2008, är en typisk jägare i den bemärkelsen att hon redan som barn gick med på jakt med sin pappa. Mäkelä-Nummela minns att hon började jaga älg som sexåring, och fick då ibland ta sig en tupplur på passet. Hon jagade aktivt med sin tvillingbror och sin pappa, tills intresset för skytte började bli allt viktigare.

– Som ung låg jag nog gömd i buskarna redan klockan 11 den dag då andjakten inleddes, men för närvarande vill tiden inte riktigt räcka till jakt. Det är i stället min man och son som sköter jakten i familjen, berättar Mäkelä-Nummela, som har siktet inställt på OS i Rio de Janeiro i augusti.

Mäkelä-Nummela, som i många år har skött posten som sekreterare i jaktföreningen Mallusjoen Metsästysseura i Orimattila, fick inspiration att börja med skytte tack vare jaktföreningens äventyrsstigar med vilttema.

– Som 9–10-åringar ville min tvillingbror och jag pröva på hagelgevär, för någon hade berättat för oss att rekylen är så häftig att den får en att sätta sig platt på baken, skrattar Mäkelä-Nummela.

Tvillingarna fick skjuts med grannen till viltstigstävlingar i regionen, eftersom pappan inte alltid hade tid att åka med.

– Varje veckoslut gick vi viltstigar, om vi bara fick skjuts. Det var där mitt intresse för trap väcktes.

Satu Mäkelä-Nummela har själv jagat alltsedan hon var barn, och uppmuntrar nu ungdomar att bekanta sig med hobbyn på skjutbanor.Satu Mäkelä-Nummela har själv jagat alltsedan hon var barn, och uppmuntrar nu ungdomar att bekanta sig med hobbyn på skjutbanor.

Lugn, men aggressiv skytt

Mäkelä-Nummelas 14-åriga son är för närvarande en ivrig jägare, som redan har fällt både hjortar och en älg.

– När han kommer hem från skolan kan han börja hacka morötter till hjortarna. Han observerar också djurbestånden med viltkameror, som finns utplacerade i skogen. Får han syn på en bock med förkrympta horn kan han lugnt konstatera att den lönar det sig att skaffa bort.

Sonen har deltagit i Jägarförbundets Tjäderläger, där hans lärdomar hemifrån kom väl till pass: han behövde inte ens plugga inför jägarexamen, utan klarade den på första försöket.

Om en ung person är intresserad av jakt och skytte, har han eller hon tur om åtminstone en av föräldrarna kan hjälpa med att börja med hobbyn. Det kan vara svårt att komma in i en jaktförening, särskilt för stadsbor. För den som är intresserad av skytte tipsar Mäkelä-Nummela om dagar då skytteföreningarna har öppet hus.

– Om man går till en skjutbana och säger till den banansvarige att man vill prova på att skjuta, så går det säkert att ordna tillfälle till det.

– När man lär sig att skjuta är det viktigt att träningen hålls positiv. Till en början lönar det sig inte att skjuta med hög hastighet eller stor vinkel. När man får en träff känner man att det här vill man göra på nytt, resonerar Mäkelä-Nummela.

Den erfarna skytten, som utöver OS-guldet också har tagit hem två VM-brons i trap, har en bestämd uppfattning om vilka egenskaper en bra skytt behöver.

– För trapskytte behöver man vara lugn, men aggressiv. En drömmare hänger inte med när lerduvorna flyger förbi med en hastighet av mer än hundra kilometer i timmen.

– Samma sak gäller vid jakt. Ju längre bort ett mål är, desto sämre är träffen. Samspelet mellan hand och öga måste fungera, säger Mäkelä-Nummela.

Första älgen som 18-åring

Satu Mäkelä-Nummela kommer inte att ha tid att besöka MegaTjäderlägret, som ordnas i Sotinpuro i Nurmes i månadsskiftet juni–juli, eftersom hon just då deltar i EM i skytte. Ett stort mål är OS i Rio, Brasilien, i augusti.

Mäkelä-Nummela, som deltog i de Tjäderläger för flickor som Jägarförbundets Nylands distrikt arrangerade, gläder sig åt att kvinnor på senare år har börjat visa allt mer intresse för jakt.

– Det är synd att det på många ställen fortfarande krävs att man är jordägare för att få komma med i en jaktförening. Det försämrar de ungas och kvinnornas ställning.

Det har blivit svårare att börja med jakt som hobby också på grund av lagstiftningsreformer, då vapendirektivet blir allt hårdare och handläggningen av licensansökningar tar tid.

– Man borde förstå att det inte är ett vapen i sig som utgör en risk, utan dess användare. En stor fråga är vems uppgift det är att ansvara för att riskanvändare inte får tillgång till vapen.

Mäkelä-Nummela har också en klar åsikt om nedläggningen av skjutbanor.

– Om man protesterar under en skyttetävling och protesten avslås, är det den som protesterat som får betala. Samma system borde gälla för klagomål på skjutbanor, eftersom så få av till exempel klagomålen på buller är befogade. Och varför är det ingen som ingriper i hur mycket bly som hamnar i vattendragen i samband med fiske?

Satu Mäkelä-Nummela fällde sin första älg samma vecka som hon fyllde 18 år. På den tiden hade föreningen som regel att man måste ha fullgjort sin värnplikt för att få delta i en jakt med eget gevär. Satu meddelade att hon inte hade för avsikt att göra värnplikten, och därför satt hon på passet med sin pappa. När pappan var tvungen att åka hem och sköta sina sysslor på gården, lämnade han Satu på passet med sitt gevär. Hur det nu kom sig så dök en älg upp.

– Den var så nära att jag tänkte att snart hör den mitt hjärta bulta. Jag var tvungen att skjuta, annars skulle den ha klivit rakt över mig, skrattar Mäkelä-Nummela.

Ett lyckligt sammanträffande var att också tvillingbrodern en stund senare fällde sin första älg på passet intill. Tvillingarna fick en fjäder i hatten och ett fint jaktminne för livet.