En tag som fästs på rätt sätt runt benet på en kalkon.
En tag som fästs på rätt sätt runt benet på en kalkon.

Tags kan användas till att kvotera bytet

Jaktbytet kan regleras med hjälp av olika metoder för att trygga en hållbar jakt. En av dessa metoder är kvotering, som kan övervakas på olika sätt. I USA använder man sig av en etikett som fästs på det fällda bytet, en så kallad tag.

I finländska bestämmelser om jakt regleras bytet normalt på två sätt: genom att begränsa jakttiderna och reglera antalet licenser för bytesdjur som kräver jaktlicens.

Inom jaktföreningarna och vid licensjakt på statens mark har kvoteringen av småviltsbytet redan långa anor. Kontrollen av kvoterna har i praktiken skötts genom att lita på jägarens anmälan om bytet, om inte en jakttillsynsman råkat stöta på jägaren i skogen med det nyss fällda bytet.

På tagen finns nödvändiga uppgifter om tillåtet byte och jägarens personuppgifter för kontroll.På tagen finns nödvändiga uppgifter om tillåtet byte och jägarens personuppgifter för kontroll.

Amerikansk tillsynsmetod

Användningen av tags härstammar från USA, där de används till att reglera bytet vid jakt på många stora och små viltarter. Jägaren får en numrerad tag för varje individ av en viss viltart som han eller hon har rätt att fälla.

Tagen fästs vanligtvis på bytet omedelbart när jägaren når det fällda djuret. Det finns vissa skillnader mellan olika delstater: i vissa delstater fäster man inte tagen på djuret, utan det räcker om innehavaren av jaktbytet vid behov kan visa upp den.

Om tagen ska fästas på bytet placeras den normalt runt benet på fåglar, medan den på däggdjur kan fästas till exempel i ena örat, i nosen eller i en tass. Tagen är vanligtvis av papper och den kan fästas med snöre eller buntband.

Efter att bytet har fällts får jägaren ta till pennan.Efter att bytet har fällts får jägaren ta till pennan.

Byte utan tag är tjuvskytte

Användningen av tags underlättar kontrollen av jaktbytet. När en jakttillsynsman möter en jägare med sitt byte i terrängen, är det enkelt att kontrollera tagen för att konstatera att bytet är lagligt och följer kvoterna. Ett bytesdjur utan tag behandlas automatiskt som olagligt. Fortsatta åtgärder och sanktioner fastställs utifrån det.

Spelreglerna är alltså stränga, men renhåriga och tydliga. Alla jägare känner till kraven, så inga problem uppstår. Naturligtvis kan man alltid spekulera i om det eventuellt förekommer förfalskade tags, men tillsynsmyndigheten kan enkelt kontrollera också det utifrån numreringen på tagen.

Tags i Finland?

I Finland har diskussionen om att ta i bruk tags kommit i gång ordentligt i samband med jakten på sädgås. I och med sädgåsbeståndets tillbakagång har man blivit tvungen att begränsa bytet för att jakten ska kunna fortsätta. Eftersom det är fråga om en flyttande fågelart har det varit problematiskt att reglera jakten tidsmässigt, och dessutom har det lett till att olika delar av vårt land har försatts i en ofördelaktig ställning. I Finland har sädgåsen traditionellt jagats både i häckningsområdena i norr och längs flyttstråken i söder.

Jägarförbundet har sedan 2012 i sina utlåtanden föreslagit att bytet begränsas till en sädgås per jägare. Med hjälp av tags kunde tillsynen skötas enkelt.

Då skulle det inte heller finnas något behov av att ingripa i jaktformerna, utan alla tillåtna former av jakt kunde fortsätta. Så många jägare som möjligt kunde då ha lika möjligheter att delta i gåsjakten under den traditionella jaktsäsongen, utan att bestånden äventyras.

Det finns många typer av tags, men ändamålet är alltid detsamma: att konstatera att bytet är lagligt.Det finns många typer av tags, men ändamålet är alltid detsamma: att konstatera att bytet är lagligt.

Förvaltningsplanens innehåll avgör

Den internationella förvaltningsplanen för sädgåsen är fortfarande under arbete. Planens innehåll avgör om jakten på sädgås får fortsätta i Finland och vilka metoder som ska användas för att reglera den.

En intressant kontrast i fråga om sädgåsjaktens framtid är att det för att trygga våra urgamla traditioner kan vara till fördel att modigt pröva på en metod som är helt ny och främmande för oss, men som har konstaterats fungera väl ute i stora världen. Det återstår i alla fall att se om användningen av tags i framtiden blir en del av den finländska jakten.