Karelsk björnhundsvalp. Bild: Hannu Huttu
Karelsk björnhundsvalp. Bild: Hannu Huttu

Valpskolning för karelsk björnhund

I årets nummer av Digi-Jakt presenteras en artikelserie om valpskolning för olika jakthundsraser. Serien ger läsarna information om de olika raserna och tips för nya hundförare. Stjärnan i artikelseriens fjärde del är vår inhemska älgskällare, karelsk björnhund.

För ett år sedan firades den karelska björnhundens 80-årsdag i Finland. Den här inhemska jakthundsrasen antas ha kommit till Karelen på 900-talet i samband med folkvandringarna av komier från Ural. Den storväxta och uthålliga spetshundsrasen började avlas systematiskt i Finland 1936, när också Finska Kennelklubben grundades.

Vinterkriget avbröt snart avelsarbetet, eftersom största delen av hundarna blev kvar i Karelen som gick förlorat. Några individer importerades emellertid till Finland som krigsbyte från fortsättningskriget.

Eftersom älg- och björnstammen var klen efter krigen var det inte lätt att utveckla rasens jaktegenskaper. När älgstammen igen började öka i slutet av 1960-talet hade rasen ännu inte jaktegenskaper som kunde mäta sig med gråhunden (norsk älghund, grå) som importerats från vårt grannland. Numera är situationen redan bättre. Mätt i antalet registrerade individer steg karelaren i fjol från trettonde till elfte plats på listan över populära hundraser i Finland.

En karelare tar upp viltet och håller det på plats genom att skälla. Då är det lättare för jägaren att få in ett skott. Om viltet flyr rundar hunden det för att få det att stanna.

Harri Sanaksenaho har fött upp karelska björnhundar i ett tjugotal år.Harri Sanaksenaho har fött upp karelska björnhundar i ett tjugotal år.

Socialiseringen inleds som valp

En hund som ska arbeta modigt med storvilt måste vara tillräckligt tuff. Den får ändå inte bli aggressiv mot människan i någon som helst situation. Därför är det viktigt att fästa särskild uppmärksamhet vid socialiseringen.

Exempelvis ska man träna att släppa bytet redan när valpen är mycket liten. Det kan tränas genom att ta ifrån valpen dess ben eller leksak för en liten stund, för att sedan ge den tillbaka till valpen. En valp som morrar tillrättavisas lugnt, säger uppfödare Harri Sanaksenaho från Kennel Teilojan.

Inkallning och koppling börjar man träna inomhus. Till en början kan man kalla valpen till matskålen genom att vissla, blåsa i visselpipa eller knäppa. När valpen förstår att ljudet betyder att den ska komma, kan man fortsätta med träningen utomhus på en ostörd plats.

På länk i skogen lönar det sig att ibland kalla in valpen, ge en godbit och koppla den ett tag, varefter man på nytt kan låta den pyssla med sitt på egen hand. Då lär sig hunden att inkallning och koppling inte alltid betyder att det är slut på friheten.

Enligt Sanaksenaho är det många ägare till älghundar som glömmer att vänja valpen vid ljudet av skott under skolningen. Han anser att det är tråkigt, eftersom även en valp med goda anlag kan bli förstörd om den blir skrämd av ett överraskande och skarpt ljud i en jaktsituation. Sedan kan det hända att hunden blir rädd bara av att få syn på ett gevär.

– Själv vänjer jag valpen vid skott i närheten av en skjutbana. När skjutbanan är i användning tar jag till en början med mig valpen cirka 200–300 meter bakom banan för att lyssna till skotten. Så småningom, om valpen inte reagerar negativt på skotten, kan vi närma oss banan.

– Jag vet att somliga använder miniatyrgevär i skolningen. Det brukar inte jag göra. Om man använder miniatyrgevär ska man komma ihåg att alltid skjuta i riktning bort från hunden. Hunden ska också se varifrån skottet kommer.

Man börjar vänja valpen vid vatten en varm dag i grunt och varmt vatten. Oftast är det lätt att vänja en karelare vid vatten. Man ska aldrig tvinga ut en hund i vattnet. Då kanske man aldrig mer lyckas få hunden att gå ut i vattnet frivilligt.

De framtida storviltshundarna äter i en prydlig rad.De framtida storviltshundarna äter i en prydlig rad.

Träna ofta och korta stunder

Börja alltid träna en valp att söka i ett område där det inte finns älg. En bra plats är till exempel änden av en stickväg i glesbevuxen terräng långt från bebyggelse. Syftet med de första turerna är att uppmuntra valpen att bekanta sig med området på egen hand. Till att börja med besöker man samma bekanta ställe flera gånger. Då vågar sig valpen så småningom allt längre bort från sin förare.

– Som valp får hunden aldrig komma bort från sin husse. Då vågar den inte heller som vuxen ge sig av för långt bort. Valpen måste våga lita på att husse alltid finns på den plats där de senast skiljdes åt, varnar Sanaksenaho.

Man ska inte heller låta en hund springa lös på väg. Då kan den lätt lära sig att springa längs vägarna. Redan som valp ska den släppas i skogen.

Hundens spårsinne kan tränas genom att lägga ett blodspår. När valpen är liten är de första spåren bara några meter långa. Man lägger dem på en lugn plats och i änden av spåret kan man lämna en godbit. Det är viktigt att alltid släppa valpen på spåret i medvind. Då lär sig valpen använda nosen och inte följa spåret på luftvittring. Så småningom görs spåret längre och svårare.

Det lönar sig att lära valpen en sak i taget. När den lärt sig något kan man göra uppgiften gradvis svårare och höja kravnivån. När det gäller valpskolning är det bäst att skynda långsamt. Träningen – vare sig det är fråga om inkallning, spårning eller sökträning – ska vara kort och göras ofta. Då är valpen som mest ivrig och blir inte frustrerad.

– Karelare är känsliga och det lönar sig inte att försöka skola dem under stress eller brådska. Om skolaren själv har en dålig dag är det bäst att låta bli att träna. Man måste vara lugn och tålmodig. Man ska inte heller behandla hunden illa, eftersom den aldrig glömmer det.

Enligt Sanaksenaho är hundens första år viktigast med tanke på träningen. Själv lär han sina hundar endast tre ord: hundens eget namn, nej och bra.

– Med dem klara man sig fint. En hund blir ju ändå aldrig någon samtalspartner, skrattar han.

Nyfikna valpar.Nyfikna valpar.

Ingen stress för första fällningen

Hundarna är i allmänhet redo att möta sin första älg vid cirka 8–10 månaders ålder. Då tar man dem med sig ut i terräng där det sannolikt finns älg. Hundar är i alla fall individer och utvecklas i egen takt. En del hundar kan börja arbeta med älg redan tidigare. Före det kan man väcka hundens jaktlust genom att låta den ta en titt på ett fällt djur. För att undvika slagsmål ska det inte finnas andra hundar vid bytet samtidigt.

De första gångerna närmar man sig platsen där man tror sig hitta älg på ett lugnt sätt mot vindriktningen. Syftet är att låta hunden hitta en älg på egen hand. När hunden hittar älgen börjar den inte nödvändigtvis genast skälla, utan återvänder kanske till föraren. Då ska man uppmuntra hunden att gå tillbaka till älgen. I något skede börjar den nog skälla.

Om älgen flyr ska man försöka få upp spåret på nytt omedelbart. På så sätt förstår hunden att jobbet inte är avklarat trots att älgen stack iväg. Då blir hunden en mer uthållig ställande hund.

Ägare till älghundar varnas ofta för att låta hunden skälla för ingenting, alltså att hunden får skälla på älg utan att älgen fälls som belöning. Enligt Sanaksenaho kan man nog låta hunden skälla för ingenting, om hundens viltinstinkt är stark.

Kom i alla fall ihåg att inte gå ut i skogen med en ung hund för ofta. Maximalt går man i skogen 2–4 gånger i veckan, beroende på hur långa turerna är. Då behåller hunden ivern och hinner återhämta sig. Man kan gå mer sällan än så, om hunden flera gånger i rad får skälla utan att man fäller något.

Ofta betonas också för unga hundars förare att de första älgarna ska skjutas bara efter ett ordentligt ståndskall. Sanaksenaho anser att det här är onödig försiktighet.

– Jag har skjutit den första älgen för vissa av mina hundar utan ståndskall och det har inte inverkat på hunden på något sätt. En karelsk björnhund klarar nog det bara man inte gör på det sättet hela tiden. Det sitter i generna att de ska stoppa viltet.

Om en hund redan som valp har fått vänja sig vid skott ordentligt blir den i allmänhet inte skrämd när man första gången fäller en älg för den. Skottet kommer ju ofta från håll. När man skjuter nådaskott ska man däremot vara mycket påpasslig. Hunden ska föras längre bort och skottet riktas bort från hunden, så att den inte skräms av det hårda ljudet i närheten.

Efter att älgen fällts får hunden bekanta sig med den i lugn och ro. Sedan kopplar föraren hunden och tar den med för att möta resten av jaktlaget. Först därefter går man tillsammans fram till älgen.

– Jag tycker det här är ett av de viktigaste tipsen. På så sätt förstår hunden att de övriga är välkomna fram till bytet, säger Sanaksenaho.

När hunden redan har fått några byten börjar man förbättra uthålligheten genom att låta den skälla längre stunder. Man tränar också på att följa vilt som gett sig iväg, för att få hunden att ge skall på nytt. Även i det fallet går man stegvis fram och höjer kraven så småningom. De första gångerna ska det vara lätt att följa viltet. Man försöker skrämma iväg en älg längre bort, exempelvis genom att prassla med ris. Senare, när hunden har lärt sig att följa viltet och gett skall på nytt, kan man skrämma iväg älgen längre bort.

I Finland används karelska björnhundar huvudsakligen vid älgjakt.I Finland används karelska björnhundar huvudsakligen vid älgjakt.

Vilken valp passar mig?

Vad gör då den som är intresserad av att skaffa en karelsk björnhundsvalp?

– Det lönar sig inte att lyssna på prat, för alla kan skryta med sin egen hund. Jag rekommenderar att man frågar efter valpar hos erfarna uppfödare, som har avlat fram flera bra brukschampions. De kan också ge goda råd om hundens skolning, konstaterar Sanaksenaho.

Uppfödaren själv har för närvarande endast honor hemma hos sig. Hans egna avelskriterier är föräldrar som mognat tidigt, sökförmåga och läggning.

– Särskilt hos hanhundar är läggningen mycket viktig. En storviltshund måste vara tuff, men den får inte vara argsint. Då blir det inget av att jaga i grupp. Jag tycker också att man ska titta på honans härstamning.

I Finland används karelsk björnhund huvudsakligen vid älgjakt. Björnjakt klarar de lika bra som andra ställande jakthundar. Någon separat björnlinje finns inte bland karelarna. En tuff individ kan man skola till en bra björnhund, om man sätter den på björnspår redan som valp. Det lyckas bäst i områden där det inte finns så mycket älg.

Karelska björnhundar har ibland använts vid jakt på lodjur. I Polen används de speciellt vid vildsvinsjakt. De är också duktiga på att jaga små rovdjur, men många jägare undviker att skjuta små rovdjur för sin hund för att inte jakten på storvilt eller jaktproven ska bli lidande.

Källa: Pennusta metsästyskoiraksi. Suomen Pystykorvajärjestön Pennunottajan opas. (Handbok för valpägare, på finska. Såväl ägare till karelska björnhundar som finska spetsar och norrbottenspetsar kan beställa handboken gratis från: toimitus@spj.fi)

I fjol kom karelaren på elfte plats på listan över populära hundraser i Finland.I fjol kom karelaren på elfte plats på listan över populära hundraser i Finland.