Jägarkalendrar från olika decennier.
Jägarkalendrar från olika decennier.

Jägarkalendrar ställs ut på Jaktmuseet

Finlands Jaktmuseum i Riihimäki är en guldgruva för alla jaktentusiaster. Museet presenterar och dokumenterar den finländska jaktkulturen. Museet följer sin tid och kompletterar ständigt sina samlingar. Jaktföreningar och enskilda jägare har också möjlighet att skänka sina arkiv och föremål till museet.

Genom tiderna har jägare fört dagbok över sina byten och fyllt anteckningsböcker med minnesvärda händelser under jakter. Jaktmuseet presenterar fram till slutet av året utställningen Jägarkalendrar genom tiderna, med jägares anteckningar och kalendrar från flera årtionden.

– Förr i tiden illustrerades kalendrarna ofta med jakt- och fiskemotiv enligt årstiderna. Under de senaste hundra åren har också många slags kalendrar med rent jakt- eller fisketema publicerats av tidskrifter och kommersiella aktörer inom branschen, berättar museets servicechef Perttu Matero.

Kalendrar med natur- och djurmotiv är fortfarande populära. På bilden en kökshanddukskalender från slutet av förra årtusendet.
Kalendrar med natur- och djurmotiv är fortfarande populära. På bilden en kökshanddukskalender från slutet av förra årtusendet.

Folkbildning

Utöver illustrationerna ger kalendrarna värdefull information om tidens gång och viktiga händelser. I själva verket publicerades de finskspråkiga kalendrarna ursprungligen i syfte att ge folket bildning. År 1868 började Finska jagtföreningen sprida information om jaktlagstiftningen. Man beslöt att publicera en resumé av jaktlagen i en almanacka, som också översattes till ryska för den ryska armén. Prästerna fick i uppgift att informera om lagen i församlingarna.

En så kallad Hisingers tabell gjordes upp över fredningstider för viltet, och den publicerades i tidningarna en gång i månaden och sändes ut till kommunerna, kronofogdarna, länsmännen och folkskollärarna.

Föreningarnas arkiv sorteras på Jaktmuseet.Föreningarnas arkiv sorteras på Jaktmuseet.

Kalendrar på väggen, i fickan, på webben

Senare begränsades informationen om jakt- och fiskesäsonger till de kalendrar som publicerades av branschens tidskrifter och organisationer, sportaffärer samt vapen- och ammunitionsfabriker. Dessa kalendrar publicerades som väggkalendrar och fickalmanackor. I de sistnämnda fanns rejält med viktig information för jägare.

Populära informationspaket i fickformat var exempelvis Jägarnas centralorganisations och Finlands Jägarförbunds jägarkalender Erä- ja kalamiehen kalenteri och senare också den Jägarkalender som fortfarande ges ut, samt Finlands Fritidsfiskares Centralförbunds Metsä-Villen ja Kala-Kallen kalenteri.

– Utländska jaktkalendrar har normalt publicerats av företag och produkttillverkare. Kännetecknade för många europeiska kalendrar är att tecknade och målade illustrationer används i större utsträckning än i finländska kalendrar, berättar Matero.

I Finland hade Helsingfors universitet och dess föregångare ensamrätt på att publicera kalendrar och almanackor från 1811 till 1995. När publiceringen avreglerades började allt mindre aktörer, såsom sällskap och föreningar, ge ut sina egna kalendrar.

Vid millennieskiftet blev digital fotografering och färdiga kalendermallar på webben tillgängliga för allmänheten och allt fler privatpersoner började göra kalendrar med sina egna fotografier.

Idag och i framtiden används i allt högre grad kalendrar i virtuellt format.

– Inlägg i sociala medier med aktuella bilder med anknytning till egna hobbyer kan betraktas som att föra ett slags offentlig kalender. Även bildningsarbetet har förflyttats till webben och mobiltelefonerna: Viltcentralens tjänst Oma riista och Jägarförbundets Reviiri används till att administrera och informera om tillstånd, jaktområden och föreningarnas verksamhet. Tjänsterna kan också användas till att föra jaktdagbok med hjälp av kartmärkena, resonerar Matero.

Finlands Jägarförbund är Jaktmuseets största enskilda arkivbildare. Jaktföreningarnas egna arkiv kan skickas till amanuens Pekka Allonen.
Finlands Jägarförbund är Jaktmuseets största enskilda arkivbildare. Jaktföreningarnas egna arkiv kan skickas till amanuens Pekka Allonen.

Jaktföreningarnas arkiv till museet

Jägarförbundet är den största arkivbildaren som ingår i Jaktmuseets arkiv. Metervis med material har samlats in och en del av förbundets papper väntar fortfarande på sortering.

– Museet vill också gärna ha material från förbundets distrikt och jaktföreningarna i sitt arkiv. Åtminstone distriktens årsberättelser ska helst skickas till oss varje år, förklarar amanuens Pekka Allonen.

En jaktförening kan skicka hela sitt arkiv och eventuella historiska översikter till museet.

– Materialet behöver inte sorteras, det sköter vi här på museet. Gamla kontoutdrag och andra uppenbart onödiga papper förstörs, fortsätter Allonen.

Utöver papper för arkivering tar museet också emot föremål, såsom vapen, fångstredskap, ryggsäckar, kläder och jaktutrustning samt föreningarnas priser och prydnadsföremål. Information om hur föremålen använts är viktig för museet, så man söker i första hand föremål med en historia.