Jaktsäsongen på hönsfåglar, såsom tjäder, fastställs till stor del utifrån resultaten av triangelinventeringarna.
Jaktsäsongen på hönsfåglar, såsom tjäder, fastställs till stor del utifrån resultaten av triangelinventeringarna.

Triangelinventeringarna ger mått på fågeltäthet

För varje år som går har triangelinventeringarna blivit en allt mer populär rysare under sensommaren. Resultaten intresserar jägarna, eftersom hönsfågelsäsongen numera fastställs på basis av resultaten från inventeringarna. Observationerna i närliggande trianglar påverkar också resultaten.

Hönsfågeljakt är en av de mest populära formerna av småviltjakt i vårt land. Fågeltätheten i det egna jaktområdet följs med spänd uppmärksamhet praktiskt taget i realtid på webbplatsen riistakolmiot.fi medan inventeringarna pågår.

Triangelinventeringssäsongen, som innevarande år började den 23 juli, var en utmaning. Största delen av de sexton riktigt varma dagarna i juli inföll i början av inventeringen, alltså i slutet av juli. Den tryckande värmen och de ställvis rejäla regn- och åskskurarna gjorde inventeringen arbetsam.

På basis av inventerarnas observationer kan vädret också ha påverkat observationerna av hönsfåglar. Många inventerare meddelade att i hettan måste de praktiskt taget snubbla över fågelkullarna för att upptäcka fåglarna. Även kullarnas placering i täta, ogenomträngliga snår eller på sanka platser kan ha medverkat till att inventeraren tog en omväg förbi en kull utan att observera den.

Inventeringen tidigarelagd

Tidigare år har inventeringarna i praktiken genomförts i augusti, så en närmare analys av hur vädret och den tidigarelagda inventeringstidpunkten påverkade observationerna behövs. Därför är det osäkert om resultaten av inventeringarna i sin nuvarande form kan jämföras direkt med fågeltäthetsstatistiken från de första inventeringsåren.

Under den egentliga inventeringsperioden kom det in mindre material än föregående år på grund av de krävande förhållandena. Förslagen till jaktsäsonger gavs i början av augusti utifrån resultaten från drygt 800 trianglar. I hela landet inventerades totalt 966 vilttrianglar före slutet av augusti.

Viktat medelvärde i resultaten

Den egna jaktvårdsföreningens fågeltäthetsresultat har sysselsatt många jägares tankar när de stött på kolumnen antal trianglar. I kolumnen kan finnas infört exempelvis 16 trianglar, trots att den egna jaktvårdsföreningen har bara en enda vilttriangel. Flera av jägarna har börjat gräma sig över denna inkonsekvens och den har i värsta fall försämrat hela inventeringens trovärdighet.

Orsaken är det viktade medelvärdet. Fågeltätheten i de enskilda trianglarna samlas in för ett område med 50 km radie från områdets mittpunkt. Resultaten för varje triangel inom den cirkel som omfattar målområdet eller jaktvårdföreningen får vikten 1, det vill säga tas med i materialet som sådana. De trianglar som ligger längre bort får mindre vikt lineärt längs en radie på 50 km, det vill säga deras betydelse för resultaten är proportionellt mindre.

Grannarnas inventeringsresultat påverkar

Den direkta jämförelsen av områden på olika håll i Finland försvåras något av att den centrala cirkelns storlek kan variera mellan olika områden. Den zon för vilken antalet trianglar införs i resultatrapporten kan därför vara litet olika till storleken i olika områden.

Förenklat kan man säga att grannarnas resultat direkt påverkar den egna jaktvårdsföreningens inventeringsresultat – i extrema fall till och med så mycket att den egna föreningens fågeltäthetsresultat i sin helhet består av resultat från trianglar som inventerats av en annan jaktvårdsförening. Det är också viktigt att hålla i minnet att om antalet inventerade trianglar är litet ökar osäkerheten i resultaten avsevärt.

Trots alla sina brister producerar vilttriangelinventeringarna en betydande mängd data för långtidsuppföljningen av vilt i Finland, som även internationellt anses vara på toppnivå. Exempelvis i Sverige finns inget motsvarande system för uppskattningen av vilt.

Det är viktigt att man sätter sig in i inventeringsresultaten och mekanismerna för insamlingen av viltdata ordentlig och utvärderar dem kritiskt, eftersom det är det enda sättet att utveckla verksamheten. Oberoende av metoderna är målet ändå alltid viltets bästa och en nivå på beskattningen som är lämplig för beståndets storlek.